Det rullar väl på, om man säger så... Har haft några deppiga dagar sen i fredags när jag var hos en arbetskamrat alldeles för länge, fick så rent ut sagt förjävligt ont efter det... Har haft svårt att sova, dels pga av smärtan, dels pga av alla tankar som far genom huvet, kan man stänga av hjärnan? I tisdags var jag totalt slut, fick en sömntablett av en kompis, och jädrar vad jag sov! Nackdelen var att jag var halvdäckad hela dan efter också... fast då var ju hjärnan i och för sig rätt avstängd ;) Skönt, i alla fall för en dag. 

Jaa, så nu fortsätter jag som vanligt, tar det luuugnt... gud vad kul det är... NOT!!! 

Att man kan vara så trött... Antar att det tar på krafterna mer och mer när man har ont jämt. Man blir trött på alla möjliga sätt, i kroppen och i själen. All oro tar också ut sin rätt. 

I fredags var jag bjuden på afrikansk afton hos en arbetskamrat, hon kommer från Ghana. Det var så himla trevligt och roligt att träffa alla, jag satt där i fem timmar... Det gick ganska bra under tiden, hade kudde bakom ryggen och jag tror nästan ryggen domnade bort efter ett tag ;) Jag cyklade dit och hem, hon bor fem minuters cykelväg från mig, men jag är helt ovan att cykla sen flera år, så det var nog inte så smart. När jag kom hem hade jag värken from hell... Kunde inte sova, det satt i hela dagen efter, inget hjälper då. Lite bättre idag, men fortfarande väldigt trött i ryggen, blir värmedyna nu ikväll. Och godis :-) Måste inse att jag inte klarar sånt än tyvärr, det är inte värt det helt enkelt. 

Det här börja likna värsta depp- och klagobloggen, men det är ju valfritt att läsa... jag skriver ju mest för egen del. 

Jag mår inte alls bra... Vet inte hur jag ska orka. Orka ha ont hela tiden, orka få ont av allt jag gör, orka vara glad ändå, orka göra saker, orka hitta gnistan... Orka träna... Orkar inte ens vila längre, inget hjälper ju. Förra veckan var det lite bättre, nu är det botten igen. Kan inte sova. Värker, pulserar, bränner långt ner i ländryggen, vid svanskotan, i höger höft, i höger ljumske, i benet... Är bara så trött och slutkörd. 

Oj vilken varm dag! 29 grader... blev så skönt nu ikväll när regnet och åskan kom. Den här veckan är jag och min 5-åring lediga, min dotter har sommarjobb och min sambo jobbar en vecka till. Det är ju mysigt, men han kräver lite mer än jag orkar just nu, vi ska leka och spela fotboll mm... Det känns i ryggen, molvärker... Så där har jag fått beviset på att jag behövde förlängd sjukskrivning :( 

Äntligen kan jag pusta ut... ett tag till i alla fall! Har pratat med doktorn idag, världens bästa doktor :-) Lugn, saklig och inget stressad. Blev sjukskriven två månader till och så skickar han alla journaler till Art Clinic som ska ta över de patienter som behöver fortsatt hjälp nu när Spenshult läggs ner. Art Clinic finns i Göteborg och Jönköping, så har jag tur blir det "bara" 12 mil att åka :-) Så nu ska jag försöka stänga av hjärnan och koppla bort all oro ett tag, fortsätta mina övningar och försöka ta promenader. Kram på er! 

Min hjärna funkar inte längre... kunde väl aldrig tro att en ryggoperation skulle innebära så mycket oro, tankar, funderingar, bekymmer och stress! Trodde, dum som jag var, att jag skulle opereras, vara sjukskriven, börja jobba lite grann... osv... Men så enkelt är det ju inte, det är en ständig oro för hur ont jag har nu, hur ont jag kommer ha om en månad, kommer jag kunna jobba lite snart, behövs längre sjukskrivning, vad tycker doktorn, vad tycker försäkringskassan... Jag orkar inte tänka längre.

Sen en vecka tillbaka är jag bättre i ryggen, veckan innan det var jag sämre än nånsin och kunde knappt gå... Imorn ringer doktorn... Vad i h-----e ska jag säga? Har ju ingen aning om hur jag mår nästa vecka?! Detta är dessutom sista kontakten jag har med honom, sen läggs det sjukhuset ner... Panik!!! 

Det här är nåt jag har funderat mycket på, i flera år faktiskt. Vet att flera av mina bloggvänner också gör det. Att ha ständig värk under lång tid påverkar en som person, på många sätt, det påverkar även människor runtomkring. 

När jag tänker tillbaka på hur det var innan jag började få ont i ryggen så har jag nästan svårt att komma ihåg hur det var? Det känns så längesen, fyra år har det gått nu ganska exakt. Hur kändes det att inte hela tiden ha ont? Att kunna göra och planera saker utan att tänka på ryggen? Att kunna storstäda och röja hemma, slipa väggar och tapetsera, klippa gräset och ligga dubbelvikt och rensa rabatter? Ta låååångpromenader? Träffa vänner och sitta och prata i timmar utan att ryggen går av efter en timme? För det var ju så det var... Undrar om jag uppskattade det då, det var ju så självklart. Då hade jag mycket bekymmer med migrän, det är bättre nu, men skulle gärna byta tillbaka migränen om jag slapp ryggen, det var ju inte heeela tiden och dessutom hjälpte ju tabletterna för det mesta. 

Nu för tiden känner jag inte riktigt igen mig själv, jag är inte den person jag vill vara. Känner mig tråkig, kan ju sällan va med på roliga saker och resor som mina vänner hittar på, att åka tåg 30 mil, gå till ett hotell, sitta på en teater och sen restaurang hela kvällen, shoppa nästa dag och sen tåg igen, nej det funkar ju inte! Hoppas mina vänner förstår att jag VILL, men orkar inte! Känns som man blir lite utanför... Visst är jag med och träffas hemma hos nån tex, men får ju alltid åka hem först för ryggen värker. Är så urtrött på det! 

Samma gäller ju så fort man ska göra nåt med familjen, alltid tänka efter, fixar jag det, blir det långt att gå, finns nånstans att vila osv... Känner mig tråkig och besvärlig. 

Det här är inte alls den person jag är och vill vara! Hoppas att alla runtomkring förstår och orkar med, att de inte tröttnar... Och jag hoppas att jag nån dag kan vara den riktiga Sara igen, inte den här trista, återhållsamma människan som jag ofrivilligt blivit... 

Den här veckan har jag haft fullt upp och annat än mig själv att bekymra mig för! Lite skönt men inte alls kul. Min pojk på knappt fem år fick ju feber på midsommarafton när vi var i Göteborg, det gick inte över utan han blev sämre och fick ont i öron och hals. I tisdags åkte vi till doktorn som konstaterade öroninflammation och halsfluss :((( Stackare, han han varit så dålig och mest sovit hela tiden. Och så penicillin tre gånger om dan, en fajt varje gång. Igår och idag har han även ont i nacken, ringde sjukvårdsupplysningen och de trodde det berodde på infektionen, svullna körtlar kanske. Hoppas det är bättre imorgon! 

Slänger in ett litet citat också, inspirerad av Annie :-)