Alla inlägg under februari 2015

Av Sara Emma - 25 februari 2015 22:16

Som tur var hade jag ett läkarbesök inbokat idag sen tidigare, passade bra nu när mötet med fk blev inställt igår och sjukskrivningen gick ut i måndags. Å vad jag önskar att jag hade fått denna läkare för fem år sen, när allt började! Hon är medmänsklig, intresserad och kunnig. Men jag får vara glad att jag har fått henne som husläkare nu i all fall. Idag skulle jag egentligen få en kortisonspruta i ett muskelfäste, men just där var jag inte så öm och svullen idag, däremot har jag flera andra onda ställen plus hela utsidan av höger höft som värker och bränner. Läkaren tror att det är ansträngda, snedbelastade muskler och små inflammationer i muskelfästen. Behandlingen är fortsatt träning, men mer inriktat på höften och på att få upp rörligheten, självklart även stabilitet och styrka. Fortsätta med Arcoxia, Paraflex och Alvedon. Tramadol vid behov. Akupunktur och massage är bra, samt värme. Dock har jag nog haft för varmt på värmedynan för huden har blivit flammig... Hon tyckte det var onödigt att jag grillade mig ;)  Sjukskrivning en månad till och nytt försök till möte med fk. Känns på det stora hela bra, så bra det nu kan bli för tillfället. 

ANNONS
Av Sara Emma - 23 februari 2015 12:13

Puh... där gick luften ur mig... ordentligt.... vill bara gråta. 

Det ringde en tjej från fk, vi skulle ju ha avstämningsmöte imorgon men min handläggare är sjuk. Så det blir inget. Det är ju inte så att jag längtat efter detta, känner mig inte alls redo, men har ju ändå mentalt ställt in mig på att nu är det dags! Nu ska vi ha möte och planera hur/när jag ska arbetsträna eller jobba. Vad händer sen, om det inte funkar? Både jag och min chef hade många frågor. Nu blev det uppskjutet och det kändes som en kalldusch, hur ska jag orka ladda en gång till? Känns mer som om ett stort sammanbrott är på gång. 

ANNONS
Av Sara Emma - 19 februari 2015 11:27

  Igår fick jag en blockad som även innehöll kortison rakt in i höger bäckenled. Det var inte behagligt om jag säger så... Detta var för att försöka bekräfta/utesluta att smärtan kommer därifrån och inte från ländryggen. Å så svårt! Jag tyckte att själva smärtan och ömheten just över si-leden försvann i några timmar, däremot var smärtan i ben, höft och ljumske oförändrad. Men vad är vad? Vad är hönan och vad är ägget? Eller äggen... Nånstans har ju smärtan sitt ursprung, där det hela började. Sen har det blivit sämre och spridit sig, men är det muskler som bråkar, som är felbelastade, kanske inflammationer? När själva smärtblockaden släppte igår kväll efter ca: 3 timmar fick jag skitont! Mådde illa och la mig jättetidigt. Idag har jag också ondare än vanligt. Är det för att de har varit inne och "bråkat" på ett redan ont ställe? Jag hoppas att jag kommer få effekt av kortisonet, det kan ta några dagar upp till en vecka. Mycket klokare är jag inte. 

Av Sara Emma - 17 februari 2015 11:12

Å hjälp! Nu har de ringt från ortopeden och har fått ett återbud IMORGON! Så då ska jag få lägga blockaden i bäckenleden. Jösses va nervös jag blev... 

Nu vet jag inte hur jag ska tänka om detta, vad vill jag ha för resultat? Om blockaden funkar så vet jag ju var problemet sitter, det är ju skönt men samtidigt är det svårt att komma tillrätta med, i värsta fall är det steloperation och det är jag INTE sugen på. Om den inte hjälper... jaa då är det inte bäckenleden och det är väl bra om det inte är nåt fel på den. Men VAD är det då? Går ju snart inte att kolla fler saker. Är det inflammationer i muskelfästen, är det nåt med skruvarna... Usch, jag är helt snurrig. 

Av Sara Emma - 16 februari 2015 09:58

Känns som livet nu för tiden handlar om att planera, att hitta balansen, lagom är bäst... En frisk människa kan duscha på morgonen, åka till jobbet och arbeta 8 tim, handla på hemvägen, ta en promenad på kvällen, hitta på nåt kul på helgen, gå på bio och sen restaurang, mm, mm........... Det är ju inte direkt så livet ser ut just nu. Just nu skriver jag ofta har jag kommit på, som att det här är nåt tillfälligt... Hittills har det "tillfälliga" pågåt i snart fem år. Den här veckan har jag några grejer jag ska/behöver göra: dammsuga, åka till stan och köpa en present, få akupunktur, åka med min pojk på hockeyn, klistra in foton i album, hälsa på dom på jobbet och dessutom ta minst en promenad och göra min träning varje dag. Puh... Förstår ni vilken planering detta kräver? För det är ju inte så att jag kan vara effektiv och slå ihop flera saker på rad, utan vila krävs hela tiden mellan allting. Det här är så fruktansvärt tröttsamt, frustrerande och tråkigt! Och säkert svårt för andra att förstå, för det är ju inte några jobbiga saker, utan sånt som tillhör ett normalt liv. Det skulle vara lättare att acceptera om jag kände att jag långsamt blev starkare och klarade av mer och mer. Men icke. Och HUR ska jag få in två timmars jobb varje dag i detta? Så less... 

Av Sara Emma - 14 februari 2015 10:46

   

Igår var jag på bio med mina arbetskamrater, så himla roligt att träffa dom! Vi såg Fifty shades of Grey förstås... ;) Jag har läst böckerna och var redan då väldigt kluven till vad jag tyckte. Genialt eller rena skräpet? På nåt sätt fångas man och vill veta hela historien bakom, vill veta hur det kommer att gå. Men ändå, nja jag vet inte. Har man inte läst böckerna ser jag ingen mening med att se filmen, den innehåller ju bara en bråkdel jämfört med böckerna, och då menar jag inte sexscenerna utan det psykologiska spelet mellan Christian och Ana. Nu har jag i alla fall sett den, och det allra bästa var sällskapet! Efteråt gick vi på restaurang, jättemysigt, men det känns i kroppen idag. Ibland är det värt det! 

Kram på er på Alla hjärtans dag    

Av Sara Emma - 9 februari 2015 17:02

Äntligen är denna dag över... Usch det tar på krafterna det här, känner hur spänningshuvudvärken kommer smygande. 

Nu har jag i alla fall träffat en ortoped i Skövde. Jag blir ju så nervös så jag nästan svimmar och spyr. Länge, länge satt han tyst vid datorn och tittade igenom röntgenbilder och gamla journaler. Frågade lite om steloperationen. Men undersök mig istället! ville jag skrika... Till slut gjorde han det. Vände och vred på mig åt olika håll. Att jag har ont i ljumsken tyckte han mest tydde på att det kom från höften, som jag ju också har ont i. Ingen artros syntes ju på röntgen men det kan va på gång sa han... :(  Sen pratade han om att man kan i sällsynta fall kan få ont av själva skruvarna i ryggen, och då kan man ev operera bort dom :(  Men jag har ju ont på precis samma ställe och på samma sätt som innan operationen (fast värre) så jag tycker inte det borde bero på skruvarna? Sen har vi tredje alternativet sa han sen, och det är ju si-leden, han tyckte mina symtom var lite diffusa men eftersom jag är så öm just över höger si-led och det var där jag började få ont, så är det ändå värt att kolla. Det gör man genom att lägga en blockad rakt in i leden, hjälper det så vet man att problemet kommer därifrån. Så det väntar jag på nu! Om inte annat så för att utesluta detta. Känner mig helt mörbultad nu, både till kropp och själ. 

Av Sara Emma - 8 februari 2015 12:06

Som de flesta andra är jag med i facebook. Nu när jag är sjukskriven så har jag ju dessutom mycket tid till sånt, lätt att kolla då och då. Men jag funderar faktiskt på hur hälsosamt det är, kanske blir det mer negativt än positivt för mig att läsa alla andras uppdateringar. Tänkte på detta igår innan melodifestivalen började, när statusar började dyka upp om vad folk skulle göra, vilka de hade bjudit hem, vart de skulle på fest osv... Jag hade en jättemysig kväll så det är inte det egentligen. Min sambo är i London över helgen och min dotter var hos kompisar, så när min pojk hade somnat satt jag och min mamma och tittade på melodifestivalen och åt lite gott, jättemysigt! Det är bara det att jag känner mig så begränsad och lite osocial just nu, orkar inte bjuda hem några en hel kväll eller vara borta i flera timmar. Det blir ju att man mest är hemma. Så ibland svider det lite att läsa vad "alla andra" gör... Ja jag vet att det är bara att gå ur fb, men lite kul är det ju också, man har kontakt med vänner och släktingar man aldrig skulle ha kontakt med annars. 

 

Imorn ska jag till ortopeden och är sååå sjuuukt nervös! 

Presentation


Här är min berättelse om hur jag började få lite, lite ont i ryggen... och hur det sen fortsatte!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ryggresan med Blogkeen
Följ ryggresan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se