Inlägg publicerade under kategorin Ryggresan

Av Sara Emma - 3 oktober 2016 13:18

Igår tänkte jag att skit samma om jag får ondare, nu tar jag en promenad! Har inte funkat så bra för jag får alltid ont efter. Men det är ju så härligt höstväder! Älskar fina höstdagar. Så jag gick ändå, en runda i skogen på ca 20 min. Så fridfullt och vackert. Måste göra det oftare. Även om det inte blir så raska eller långa promenader, det är ju ingen power walk precis ;) Men säkert nyttigt ändå!

ANNONS
Av Sara Emma - 7 september 2016 17:50

Ja herregud va folk det var med.... Igår var det dags för uppföljningsmöte för att prata om hur arbetsträningen går och hur jag ska fortsätta. Förra veckan gick inte alls bra, orkade inte iväg torsdag och fredag och det var längesen jag hade så ont :( Värk i ryggen, höften och benet, frös och mådde illa. Blä! Lugnade sig efter två-tre dagars vila. 

Var så sjukt nervös inför mötet, livrädd att de inte skulle tro mig eller nåt annat... bröt ihop såklart.  Jag vill inget hellre än att det ska funka , vill jobba. Som tur var så lyssnade de på mig :) Ska minska till två timmar per dag igen  och inte öka förrän  det känns okej. Två månader har jag kvar att arbetsträna. Sen hoppas jag kunna jobba lite, åtminstone 25% till att börja med. 

Var helt slut efter mötet, huvudvärk och så himla trött. Nu ska jag försöka ta det lugnt och inte ställa för stora krav på mig själv att orka med för mycket.

Kram! 

ANNONS
Av Sara Emma - 31 augusti 2016 11:04

Dags att uppdatera lite igen. Har nu arbetstränat i tre och en halv vecka. Första veckan var tuff, det var mycket annat runtomkring som också påverkade. Andra veckan kändes bättre, rätt hyfsat faktiskt. Tredje veckan ökade jag tiden till tre timmar per dag, var dock sjuk på måndagen så det blev bara fyra dagar, men det gick ändå rätt bra. Eller bra och bra... Jag har ju inte orkat så mycket mer på dagarna. Min man har fått handla och städa. Vet inte hur mycket man har rätt att kräva av sitt liv? Räcker det att man fixar sitt jobb hyfsat några timmar och sen vilar resten av dagen, eller har man rätt att orka mer? Att vara lite aktiv, umgås med sin familj och träffa vänner ibland? Jag vet inte... 

Detta är nu fjärde veckan och jag har skitont :( Kämpade på igår men låg sen resten av dagen. Idag var jag på jobbet en stund för jag hade ett möte inbokat med ergonom/sjukgymnast, gick hem efter det. Kan ju vara tillfälligt, behöver inte bero på jobbet, jag har ju bättre och sämre dagar ändå. 

Mötet med sjukgymnasten gick jättebra i alla fall. Hon kommer skriva till min läkare och till FK vad vi pratat om och vad hon anser. Som tur är var vi överens ;) Hon menar precis som jag att mitt jobb ändå är bra för det är omväxlande och flexibelt. Att sitta/stå vid ett skrivbord hela dagarna vore sämre. Hon förstår att det mest handlar om tiden, uthålligheten i min rygg och mina muskler samt att det är viktigt att inte stressa och pressa sig för det retar upp mitt smärtsystemet. Jag behöver korta pauser lite oftare och inte öka på arbetsträningen för fort. Puh... hoppas FK fattar... 

På tisdag har jag möte igen med läkare, chef och FK för att kolla av hur/om det funkar och hur vi ska fortsätta. Usch, börjar få magont... 

Kram! 

Av Sara Emma - 11 augusti 2016 11:05

I måndags började jag arbetsträna. Inga bra förutsättningar tyvärr... helgen före var vi på 70-årskalas på lördagen och 80-årskalas på söndagen, vilket i båda fallen innebar bilresor och mycket sittande. Natten till måndag fick min pojk 40 graders feber och vi sov dåligt. Samma på natten till tisdag. Så jag var ganska slut redan från början. Sen känns det rätt tufft att vara där varje dag, även om det bara är två timmar. Har sovit varje eftermiddag nu i veckan. Idag har jag faktiskt tagit ledigt för vi ska ha kalas i eftermiddag för båda mina barn som har fyllt år. Känner mig inte särskilt hoppfull inför att arbetsträningen ska funka. Nästa vecka börjar min man jobba igen och min pojk är på fritids, hoppas det funkar bättre då, då kan jag anpassa dagarna bara efter mig. Puh... 

Av Sara Emma - 30 juli 2016 13:48

Länge sen jag skrev nåt nu... Min familj har semester,  det är tredje veckan nu. Jättemysigt förstås! Tycker det har funkat skapligt i år, bättre än förra sommaren. Eller så har jag mer accepterat min värk och vågat trotsat den. Vi har gjort mycket mer i år än förra sommaren. Först var vi till High Chaparall och bodde även på hotell en natt. Sen efter några dagar hemma åkte vi till Borås där vi bodde i campingstuga och gick på djurparken. Och i början av denna veckan var vi på Ramsviks camping i två nätter. Allt har varit lyckat och roligt och funkat bra , men det blir påfrestande för kroppen med bilresor,  bo i stuga, sova hårt, sitta illa på restauranger, gå omkring länge... mm... mm... Nu känner jag mig sliten. Har en vecka kvar sen börjar jag arbetsträna. Blandade känslor. Vill så gärna att det ska funka. Livrädd för vad som händer sen annars? Hå, hå, ja, ja... Vore så skönt att kunna jobba på riktigt, inte heltid, men åtminstone halvtid,  att få livet att rulla på ett tag, utan läkarbesök,  möten med FK osv.... 

Kram <3 

Av Sara Emma - 1 juli 2016 16:14

Livet är som en bergochdalbana... en vandring från toppar till dalar, ibland snubblar man fort ner i en djup dalgång. Ofta är det lite tuffare att ta sig upp mot toppen igen. Svårt att hitta en balans och gå på jämn mark. 

Ja alltså, mina bättre dagar känner jag mig rätt hoppfull! Visst kommer det funka att arbetsträna,  kommer bli kul att komma iväg och träffa arbetskamraterna :) Snart kan jag nog jobba åtminstone halvtid och ändå orka med resten av livet! 

Sen kommer de sämre dagarna... värken är outhärdlig,  inga tabletter hjälper, vila hjälper inte heller men jag orkar inget annat. Avbokar inplanerade saker, struntar i träning och promenader. Tänker att det är kört! Kommer aldrig kunna jobba mer nånsin. Ekonomin kommer krascha. Jag kommer bli deprimerad. 

Såna känslor och tankar gör bara allt värre, men ibland måste det få komma ut... orkar inte va positiv varje dag och se glad och pigg ut.

Idag är en sån dag... en bryt ihop-dag :(  Hoppas på en bättre dag imorn. 

Av Sara Emma - 9 juni 2016 17:27

 

Ända sen mötet förra veckan med FK, läkare och chef så har jag funderat och funderat... Kanske strävar jag åt fel håll? Att komma tillbaka till mitt jobb som förskollärare och jobba med barn 1-5 år kanske inte är hållbart i längden. Dessutom är det stressigt, högljutt och man är verkligen behövd varenda sekund, att gå ifrån och vila är bara att glömma. Det är inte bara fysiskt tungt med att ta hand om barnen, det är psykiskt påfrestande pga ljudnivån, stressen, ansvaret, samtal med föräldrar mm mm... Får nästan lite panik när jag tänker på det. Kanske har jag gjort som vanligt, skjutit problemen åt sidan och inte tänkt på konsekvenserna. Men att börja tänka så här känns som att kasta sig utför ett stup och inte ha en aning om var man landar och hur det kommer att gå. Tur jag har åtta veckor att fundera innan jag ska börja arbetsträna, sen ska vi ha nytt möte efter ca:4 veckor. Puh... 


Av Sara Emma - 2 juni 2016 11:34

Har blivit så stresskänslig... oroar mig för allt. Förr var jag lugn... visst jag blev stressad och nervös för saker då också, men nu och de senaste åren är det mycket värre. Får även fysiska symtom, förr kunde jag få migrän om jag var riktigt orolig tex, men nu blir hela kroppen påverkad.

Första gången jag rent fysisk kände av detta var när jag fick beskedet att min pappa hade obotlig cancer, det är åtta år sen. Hela min kropp ville vända sig ut och in och jag var tvungen att kräkas... Har aldrig mått så dåligt nånsin som de efterföljande veckorna, migrän, magkatarr, illamående mm. Plus förstås en stor oro och sorg, ren ångest. Fem veckor senare var han borta, då blev allt bara tomt.  

Sen dess får jag såna här starka reaktioner då och då. Varje gång jag ska till en läkare, ortoped, psykolog tex... Har suttit i väntrum många gånger och trott att jag ska svimma. Huvet susar, det ringer i öronen, jag mår illa och vill spy... Dessutom blir min värk mycket värre. Förra veckan var jag hos min läkare på vc för vi skulle prata lite inför mötet med FK. Hon skulle även kolla blodtrycket för jag har fått en ny medicin och trycket har blivit väldigt lågt... Sitter i väntrummet och stressar upp mig, huvet bara snurrar, så fort jag kommer in till doktorn bryter jag ihop. Och blodtrycket är ju skyhögt förstås. Sen hade vi ett jättebra samtal och det kändes bra inför nästa möte. Tills idag, när det var dags. Samma visa igen... gud vilken huvudvärk jag har nu efteråt kan jag säga :( 

Mötet gick väl som förväntat, sjukskriven till 7/8 och sen börja arbetsträning på mitt vanliga jobb. Tyckte dock att både handläggaren från FK och en personalansvarig från kommunen verkade tveksamma till att det kommer funka... men jag vill ju ändå ge det en chans till, jag gillar ju mitt jobb och mina arbetskamrater! De tyckte ändå att jag skulle börja fundera på vad jag skulle kunna göra annars, vad som skulle funka bättre. Svårt. 

Nu har jag nio veckor på mig att landa, att varva ner, att försöka komma igång med promenader och skonsam träning, att prata med en psykolog och att bara vara. 

 

Kram!

Presentation


Här är min berättelse om hur jag började få lite, lite ont i ryggen... och hur det sen fortsatte!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ryggresan med Blogkeen
Följ ryggresan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se