Inlägg publicerade under kategorin Citat & ordspråk

Av Sara Emma - 9 juni 2016 17:27

 

Ända sen mötet förra veckan med FK, läkare och chef så har jag funderat och funderat... Kanske strävar jag åt fel håll? Att komma tillbaka till mitt jobb som förskollärare och jobba med barn 1-5 år kanske inte är hållbart i längden. Dessutom är det stressigt, högljutt och man är verkligen behövd varenda sekund, att gå ifrån och vila är bara att glömma. Det är inte bara fysiskt tungt med att ta hand om barnen, det är psykiskt påfrestande pga ljudnivån, stressen, ansvaret, samtal med föräldrar mm mm... Får nästan lite panik när jag tänker på det. Kanske har jag gjort som vanligt, skjutit problemen åt sidan och inte tänkt på konsekvenserna. Men att börja tänka så här känns som att kasta sig utför ett stup och inte ha en aning om var man landar och hur det kommer att gå. Tur jag har åtta veckor att fundera innan jag ska börja arbetsträna, sen ska vi ha nytt möte efter ca:4 veckor. Puh... 


Av Sara Emma - 27 juli 2015 10:51

 

Tänkvärt så här i sommar/semester-tider! 

Av Sara Emma - 28 maj 2015 22:40

På mitt läkarbesök förra veckan fick jag träffa samma läkare som gången innan, hon är riktigt bra :-)  Det konstiga var bara att hon trodde vi skulle ha avstämningsmöte... Vet inte varför, det måste hon väl ändå få meddelande om från fk? I vilket fall var det ju inte så mycket att orda om den här gången, hon förlängde min sjukskrivning till 30/6 och skrev att vi ska ha möte efter jag gjort MR och sen även träffat ortopeden. OM jag skulle ha börjat jobba var min semester inplanerad v.28-31 och de veckorna har även min chef semester plus att min arbetsplats är stängd, så jag antar att tiden kommer gå... 

På ett sätt vill jag komma igång, känna mig som en vanlig människa, ha en uppgift varje dag! Men på ett sätt är det skönt att det dröjer, för jag vet inte alls hur det kommer funka... Är livrädd att bli sämre, att vara helt slutkörd och ha ondare, att inte orka med hemma, att inte orka vara glad... Som det är nu lever jag i en låtsasvärld, det funkar rätt bra, jag gör vad jag klarar (ibland lite mer), jag vilar ofta, jag lyckas ta mig ur eller slippa situationer som jag vet inte kommer funka, jag slår ifrån mig och låtsas inte om hur det egentligen är, slår bort tankarna på allt jag inte klarar, jag myglar mig fram... Men det håller ju inte i längden. 

 

Av Sara Emma - 22 september 2014 09:39

 

Lite roligt faktiskt, och stämmer ju ganska bra! Tror att jag pendlar lite bland de flesta än så länge, i helgen har jag mest varit Butter, haft riktigt ont :( men hoppas snart landa på Kloker och Glader :) 

Av Sara Emma - 8 september 2014 10:06

 

Jag är tacksam för:

# min fina familjsom består av min sambo och två barn

# min mamma som alltid finns för mig

# att min mormor fortfarande finns kvar, 91 år gammal

# mina andra släktingar som finns runtomkring i sverige

# mina vänner

# vårt fina hus och härliga trädgård

# att vi har skogen runt knuten

# att jag bor i sverige där vi faktiskt har det väldigt bra även om vi klagar ibland

# att vi har subventionerad sjukvård och sjukersättning

 

Och säkert mycket, mycket mer som jag inte kom på just nu ;) Kram! 

Av Sara Emma - 1 september 2014 22:25

Det blir allt jobbigare att folk runtomkring inte förstår hur jobbigt och tärande det här är... Det är ju inte ett par veckor jag haft ständig värk, det är över fyra år! Det tar på en, kroppsligt, själsligt och inte minst socialt. Vet inte om det stämmer, men jag får känslan av att vissa personer tycker jag är svag. Att jag nog skulle klara av mer egentligen, vara med på mer saker, höra av mig mer, hitta på saker, inte fega ur... Inte va tyst, ledsen, irriterad då och då. MEN! 

 

SÅ är det! 

Av Sara Emma - 11 augusti 2014 22:22

Ibland slår det mig, ofta då som en knytnäve i magen, att det faktiskt är rätt illa just nu... Jag är fortfarande sjukskriven, sju månader efter steloperationen, och det är inte direkt bättre. Vissa symptom är lite bättre, jag har inte samma värk i höger ben och fot. Observera "samma", jag har nu en annan värk, i höger höft, ljumske och ben. Kände av det förut också, men värre nu. Dessutom har jag ju skaffat mig en trötthetsvärk i ryggen som hör till efter operationen, vore skönt om det blev bättre snart, kämpar ju med mina j---a stabilitetsövningar. Ofta har jag en förmåga att dölja både för mig själv och andra hur ont jag har. Jag biter ihop och vill helst inte klaga eller prata för mycket om ryggen, det är som om det blir till en sanning om jag säger det högt. Kanske gör mig själv en björntjänst för många förstår nog inte hur jobbigt det är. Men ibland slår det mig som sagt, och då får jag nästan panik. Var på kalas i fredags där en äldre dam undrade hur det går för mig, jag sa som det var, varpå hon säger: men inte tror du att du kan gå tillbaka till jobbet på dagis, det kommer väl inte funka? Snacka om ett slag i magen... Att höra nån säga det högt, som jag knappt ens orkar tänka... 

 

Av Sara Emma - 28 juli 2014 13:58

Så söt bild och så sant! 

 

Skapa flashcards