Igår pratade jag med min handläggare på fk, hon är väldigt trevlig och förstående. Det börjar bli dags att ha ett avstämningsmöte, usch... Problemet är att jag inte har nån fast läkare som kan vara med, jag har ju träffat olika varje gång, fem stycken sen i juni... det är inte bra. Jag har pratat med dom på vc om detta, att det är viktigt för mig att få ha samma läkare som känner till mig, men de kan inget göra, de arbetar inte så utan har mest tillfälliga läkare. Så dåligt! Funderar på att byta vc men måste först kolla om den andra är bättre. 

Igår hade jag mina tjejkompisar här på kvällen, så himla mysigt och roligt! Vi hade hur mycket som helst att prata om, tiden bara flög iväg :-)  Känner ju idag att jag satt alldeles för länge... men det var det värt! 

Idag ska jag ta tag i mitt liv ;) Ska ringa och kolla hur det funkar med egenremiss och hur man får betalningsförbindelse. Sen måste jag boka tid hos frissan också... Och egentligen hos optiker, men det får nog vänta. 

Kram!

Idag har jag varit hos en naprapat. Jag var hos henne en gång 2010 när jag började få ont. Då var det väldigt lindrigt jämfört med nu... Vi läste i alla fall vad hon hade skrivit då, och det var att jag hade ont över höger bäckenled och att den kändes stum. 

Eftersom hon inte fick bryta/knäcka nåt så fick jag akupunktur istället. Jag är ju skeptiskt men hoppas det kan lindra lite. Hon sa i alla fall att jag är väldigt öm just över höger bäckenled och att mina symtom stämmer, värken kan absolut komma därifrån. Skönt att få det lite bekräftat! 

Hon sa att få ortopeder är duktiga på just bäckenproblem och att de menar att den leden är i stort sett orörlig så den får man inte ont av. Konstigt menade hon, eftersom hon dagligen behandlar folk som är överrörliga eller har låsningar just där. Hon tyckte mitt nästa steg borde vara att få lägga en blockad i leden för att se om det blir bättre då. Precis som jag så var hon skeptisk till att vårdcentralen kan hjälpa till med remiss till nån som verkligen kan det här. Jag fick två nya förslag, Ryggkirurgiska i Strängnäs eller IFK kliniken i Göteborg. Så nu får jag googla igen och sen måste jag bestämma mig och ta tag i detta. 

Kram!

Nu vet jag inte hur jag ska fortsätta, tankarna bara snurrar, känner mig helt förvirrad. Är så trött på allt, på att ha ont, att inte bli bättre, att inte få hjälp, att ordna och fixa och tänka själv... Satt och grät till Våra bästa år på tv, men egentligen grät jag nog över hela den här situationen... Hur ska JAG veta vad som är bäst och vad jag ska göra, JAG är ingen läkare??? 

Jag har några alternativ, kom gärna med råd vad ni tror är smartast :-) 

# gå till vårdcentralen och förklara läget (igen) och be om ny remiss till ortoped för att kolla bäckenlederna. Måste då få läkaren jag träffar, förmodligen en ny igen, att också tro att det kan va bäckenleden. Får jag remiss kommer jag sen få vänta tre månader och förhoppningsvis träffar jag sen en ortoped som är intresserad och kan nåt om bäcken... 

# skriva egenremiss till Ängelholm där en ortoped finns som är specialiserad på bäcken. Måste då fixa betalningsförbindelse från mitt landsting först. Där verkar de mest inriktade på steloperation som behandling på bäckenproblem, men mycket duktiga. 36 mil att åka enkel resa.

# skriva egenremiss till St Görans sjukhus i Stockholm där de också är duktiga. Måste även då ha betalningsförbindelse. 30 mil enkel resa.

# ta kontakt med privatläkare i Stockholm som gör en annan behandling, sklerosering, av bäckenleder. Steget innan steloperation. Ovanlig behandling i sverige, men tydligen blir många bra. Krävs tio behandlingar på 1000:- styck. 30 mil enkel resa. 

Mottager gärna fler alternativ! Kom med för/nackdelar. 

Funderar allra först på att kontakta en naprapat. Var hos henne för flera år sen och redan då pratade hon om att höger bäckenled kändes stum, så det här är inget jag har hittat på själv! Hon kanske kan känna om det känns som jag har en låsning nu. Jag vet inte själv hur det känns, jag har mest en molande, brännande värk hela tiden. Har även fått lite ont uppe i bröstryggen, kanske kan hon göra nåt åt det. Försiktigt vill säga, ingen bryter och knäcker i mig ostraffat nu för tiden!

Kram!

Igår var jag på återbesök hos ortopeden i Jönköping. Jag skulle få svar på MR av ländryggen och slätröntgen av höften. Trodde att jag skulle få nån sorts hjälp. Jag har inte egentligen trott att dessa röntgenbilder skulle visa nåt fel, jag tror att det är nåt annat, kanske har det varit nåt annat hela tiden. Visst hade jag en ihoptryckt disk och trångt runt en nerv, men ortopeden var aldrig 100% säker att det var det jag hade ont av. 

Nåväl, tillbaka till besöket...

Först började han svamla om att han nu delar kontor med både den ortoped som bedömde mig och den som opererade mig, de hade sååå trevligt ha, ha, ha! (?) 

Sen frågade han hur det är med mig och jag visade var jag har ont och berättade hur besvärligt det är (helt i onödan).

Han gick sen igenom mina MR-bilder och visade på datorn vad fiiint det ser ut och det finns inget mer fel där. Höften var också bra. 

Men jag har ju ännu ondare nu och det blir snarare sämre än bättre? Då börjar han prata om att jag kan gå till min vårdcentral och få remiss till smärtklinik i Göteborg, de kan operera in smärtelektroner i ryggen som styrs av en dosa på magen???!!! Nu var jag nära att bryta ihop kan jag säga... Han kunde lika gärna ha sagt att du är ett hopplöst fall, lär dig leva med smärtan! Tur att min sambo var med. 

Men bäckenleden då? frågade jag. Kan det inte va den? Symptomen stämmer så bra och allt det här började ju efter att jag var gravid. Ska man inte kolla det innan man ger upp och opererar in smärtelektroner?! Det finns ju en specialist i Ängelholm? Nu var jag ganska desperat. Han tittar på mig och ser ut som en idiot, helt tom i blicken, jaha ja det känner jag inte till, säger han. Jag riktigt ser hur han ljuger och han vill verkligen inte prata mer om det. Men din kollega som opererade mig pratade om den här ortopeden i Ängelholm i somras, sa jag, kan jag inte få hjälp med remiss dit? Jag kan ju inte ge upp nu. 

Vi gör så här, säger han motvilligt, jag skriver i din journal både om smärtelektroner och om bäckenleden, sen skickar jag den till din vårdcentral. Så du menar att jag ska börja om helt från början? frågar jag. Ja så är det tyvärr det funkar svarar han. Tack så j---a mycket! 

Jag blir så less, frustrerad och arg! Vad är det för system? Jag sitter hos en ortoped och måste gå till min vårdcentral för att få remiss till en ortoped??? 

Nu skiter jag i detta, kommer skriva egenremiss och hitta vägar själv och betala själv om det behövs. 

Har så sjukt ont :( Har nog gjort för mycket i helgen. Fast det började bli sämre i torsdags efter bassängträningen, undrar om det verkligen är bra och gör nån nytta när jag får så ont efteråt? Vi har köpt en ny matgrupp, bord och sex stolar,(Holger heter gruppen, från MIO om nån är nyfiken), och vi har hållt på både fredag och lördag och monterat allt, inte sååå bra. Igår firade vi Fars dag och invigde vårt nya bord, kände att jag satt för länge. Inatt har jag bara kunnat ligga på sidan med en stor kudde mellan benen, har bultat och sprängvärkt. 

Jag blir mer och mer säker på att det värsta kommer från höger bäckenled. Det stämmer så bra när jag läser om det, dessutom har både sjukgymnast, osteopat och senaste läkaren på vårdcentralen varit inne på det. Problemet är att ingen ortoped jag varit hos har trott på det, den senaste ville ju inte ens göra MR av bäckenet utan bara av ländryggen. Varför inte göra båda undrar jag? Ska ta upp det igen nästa vecka när jag ska dit, men det känns som jag inte kommer få nåt gensvar där. Förbereder mig på att kämpa vidare själv och söka hjälp hos nån specialist på bäcken, har fått många bra tips från andra bloggar, tack Malin, Majsan, Jennie, Pansen m.fl Och tack mina andra kära bloggvänner för ert stöd, särskilt Emma, Liza och Annie! Kram på er alla! 

Har precis gjort min dagliga träning, den är sååå kul... NOT! Bilden ovan visar några av mina avancerade övningar, har två papper till. Jag är så sjukt trött på detta nu, vill bara komma vidare, bli bättre, träna mer... Men så fort jag gör nåt utöver detta blir jag sämre. Inte ens bassängträningen funkar som planerat, har fått dra ner på övningarna till hälften och gör nästan ingenting i vattnet längre. Går omkring lite, rör på benen fram och tillbaka, flyter omkring... tralala... 

Egentligen känner jag mest för att bara skita i allt, lägga mig i soffan under en filt, se på tv och äta godis. Jag har hållt på sen i januari och försökt träna mig stark och smärtfri, men det ger INGET resultat! Tro fanken att man vill ge upp. Men sen talar jag förstånd med mig själv, även om jag inte blir bättre av träningen så är ju risken stor att jag faktiskt blir ännu sämre om jag slutar... Jag har ju gjort en steloperation och måste träna upp musklerna efter den, annars kommer jag bara få ny, större problem, och det räcker som det är! 

Träffade en trevlig, lite äldre svensk kvinnlig läkare idag :-) Tyvärr var hon bara tillfälligt anställd så det blir väl en ny nästa gång igen. Hatar det systemet de har med en massa tillfälliga läkare! 

Ja det blev ju en ny undersökning och dra hela historien igen, tröttsamt. "Du verkar ha mest ont över si-leden" sa hon... jaa det har jag ju sagt hela tiden... Blev i alla fall sjukskriven året ut, "det kan ju brytas om det behövs" sa hon? Jaha, om ett mirakel inträffar och jag helt plötsligt blir bra? Hon pratade även om ev arbetsträning nån timme om dan, men först och främst ska jag till ortopeden. Nu kan jag pusta ut några veckor igen. 

Jag har fått kallelse till ortopeden! Igår kom den. 18/11 ska jag dit. Tjohoo... eller... hjälp... eller... Drömde inatt att jag var där, fast hos en gammal gubbe och inte den norska, käcka ortopeden jag ska till :-)  Drömde att han sa att jaa din höft ser ju inte bra ut... Sen vaknade jag. Känns återigen som nu är det sista chansen, kan de inte hjälpa mig nu är det kört. Kommer va så nervös, ska ta med min sambo in på besöket denna gång, litar inte riktigt på mig själv, vet hur jag blir VARJE gång på läkarbesök, nervös, illamåeende, yr... En gång höll jag på att svimma. 

Imorn ska jag till vårdcentralen och träffa en ny läkare, igen... Ska förlänga sjukskrivningen. Spännande... NOT!

I torsdags hände nåt annat som gjorde att vi var på jouren hela kvällen, min 5-åring ramlade hemma och slog upp ett djupt jack över ena ögonbrynet :( Blev att sy två stygn stackarn. Han fick rätt mycket lugnande innan och var helt groggy ;) Låg och skrattade och vinkade till en planch i taket :-) Ja alltid händer det nåt, synd att sjukhus så ofta är inblandade bara... 

Kram på er!