Vad det gäller ryggen och värken så händer iiingenting... har inte så mycket nytt att skriva om det. Jag går mina promenader och gör min träning bla, bla, bla... 

Här kommer lite fakta om mig istället: 

# jag är född nån gång på 70-talet

# har självlockigt hår (som jag svurit över många gånger men nu blivit vän med) 

# är 168 cm lång

# är född i Örebro och bodde mina första sex år i Karlskoga, flyttade sen till Mariestad där jag bor än 

# har en sambo, en dotter och en son

# inga husdjur eftersom min pojk är allergisk mot pälsdjur 

# jag är allergisk mot kakao 

# gillar att läsa böcker, mest deckare av tex Marie Jungstedt 

# några av de bästa filmer jag sett är Babel, Crash, Titanic och Slumdog millionare 

# jag är allätare när det gäller musik, gillar tex Rhianna, Robyn, Veronica Maggio, Imperiet, Barbados... 

# är utbildad undersköterska och förskollärare 

# har följt Våra bästa år i 18 år, av och till... 

# älskar Fredagspodden med Hannah och Amanda 

# är otroligt kvällstrött... Så god natt och kram! 

Igår ringde en sköterska från min vårdcentral... Min läkare, den bästa jag haft, har plötsligt tvingats sluta pga av hälsoskäl. Tror inte det är sant. Var ju hos henne förra veckan och blev sjukskriven en månad till, sen skulle vi ha möte med fk. Så nu får jag en ny läkare igen. Blir bara så trött. Och så blir jag lite orolig för vad som hänt henne? Kan inte riktigt släppa det, hon var lite äldre, hade egentligen gått i pension. Hoppas hon blir bra igen. Men det får jag nog aldrig veta. Märkligt hur vissa människor berör en! 

Här hemma har det varit, och är, en riktig sjukstuga. Min sambo har haft lunginflammation men är bättre nu. Min pojk hade 40 graders feber och hosta, han är frisk och pigg och på dagis igen. Men min dotter är dålig :( Vi var hos läkare i måndags och hon har halsfluss och körtelfeber! Hon är så dålig och helt utslagen. 10 dagar med feber nu. Inte roligt alls. Tur att jag är hemma och kan passa upp och hålla sällskap. 

Vi har drabbats av influensa här hemma, alla i familjen utom jag (peppar, peppar... ) De har feber, hosta och ont i halsen, värst är det för min dotter, hon har haft över 39 i feber i sju dagar nu. Ringde sjukvårdsupplysningen igår men det finns inget att göra, bara jobbigt för henne att åka till jouren på helgen, vi får då åka till grannstaden fyra mil bort. Ska ringa vårdcentralen här i stan imorgon istället. Så jobbigt att se hur dåligt hon mår och inte kunna göra något :( Kan bara hålla henne sällskap och serva med drycker. Oroliga nätter blir det också, det hostas i tre olika rum. 

Detta är förklaringen till att jag inte svarat på en del kommentarer än, jag återkommer! 

Som tur var hade jag ett läkarbesök inbokat idag sen tidigare, passade bra nu när mötet med fk blev inställt igår och sjukskrivningen gick ut i måndags. Å vad jag önskar att jag hade fått denna läkare för fem år sen, när allt började! Hon är medmänsklig, intresserad och kunnig. Men jag får vara glad att jag har fått henne som husläkare nu i all fall. Idag skulle jag egentligen få en kortisonspruta i ett muskelfäste, men just där var jag inte så öm och svullen idag, däremot har jag flera andra onda ställen plus hela utsidan av höger höft som värker och bränner. Läkaren tror att det är ansträngda, snedbelastade muskler och små inflammationer i muskelfästen. Behandlingen är fortsatt träning, men mer inriktat på höften och på att få upp rörligheten, självklart även stabilitet och styrka. Fortsätta med Arcoxia, Paraflex och Alvedon. Tramadol vid behov. Akupunktur och massage är bra, samt värme. Dock har jag nog haft för varmt på värmedynan för huden har blivit flammig... Hon tyckte det var onödigt att jag grillade mig ;)  Sjukskrivning en månad till och nytt försök till möte med fk. Känns på det stora hela bra, så bra det nu kan bli för tillfället. 

Puh... där gick luften ur mig... ordentligt.... vill bara gråta. 

Det ringde en tjej från fk, vi skulle ju ha avstämningsmöte imorgon men min handläggare är sjuk. Så det blir inget. Det är ju inte så att jag längtat efter detta, känner mig inte alls redo, men har ju ändå mentalt ställt in mig på att nu är det dags! Nu ska vi ha möte och planera hur/när jag ska arbetsträna eller jobba. Vad händer sen, om det inte funkar? Både jag och min chef hade många frågor. Nu blev det uppskjutet och det kändes som en kalldusch, hur ska jag orka ladda en gång till? Känns mer som om ett stort sammanbrott är på gång. 

  Igår fick jag en blockad som även innehöll kortison rakt in i höger bäckenled. Det var inte behagligt om jag säger så... Detta var för att försöka bekräfta/utesluta att smärtan kommer därifrån och inte från ländryggen. Å så svårt! Jag tyckte att själva smärtan och ömheten just över si-leden försvann i några timmar, däremot var smärtan i ben, höft och ljumske oförändrad. Men vad är vad? Vad är hönan och vad är ägget? Eller äggen... Nånstans har ju smärtan sitt ursprung, där det hela började. Sen har det blivit sämre och spridit sig, men är det muskler som bråkar, som är felbelastade, kanske inflammationer? När själva smärtblockaden släppte igår kväll efter ca: 3 timmar fick jag skitont! Mådde illa och la mig jättetidigt. Idag har jag också ondare än vanligt. Är det för att de har varit inne och "bråkat" på ett redan ont ställe? Jag hoppas att jag kommer få effekt av kortisonet, det kan ta några dagar upp till en vecka. Mycket klokare är jag inte. 

Å hjälp! Nu har de ringt från ortopeden och har fått ett återbud IMORGON! Så då ska jag få lägga blockaden i bäckenleden. Jösses va nervös jag blev... 

Nu vet jag inte hur jag ska tänka om detta, vad vill jag ha för resultat? Om blockaden funkar så vet jag ju var problemet sitter, det är ju skönt men samtidigt är det svårt att komma tillrätta med, i värsta fall är det steloperation och det är jag INTE sugen på. Om den inte hjälper... jaa då är det inte bäckenleden och det är väl bra om det inte är nåt fel på den. Men VAD är det då? Går ju snart inte att kolla fler saker. Är det inflammationer i muskelfästen, är det nåt med skruvarna... Usch, jag är helt snurrig. 

Känns som livet nu för tiden handlar om att planera, att hitta balansen, lagom är bäst... En frisk människa kan duscha på morgonen, åka till jobbet och arbeta 8 tim, handla på hemvägen, ta en promenad på kvällen, hitta på nåt kul på helgen, gå på bio och sen restaurang, mm, mm........... Det är ju inte direkt så livet ser ut just nu. Just nu skriver jag ofta har jag kommit på, som att det här är nåt tillfälligt... Hittills har det "tillfälliga" pågåt i snart fem år. Den här veckan har jag några grejer jag ska/behöver göra: dammsuga, åka till stan och köpa en present, få akupunktur, åka med min pojk på hockeyn, klistra in foton i album, hälsa på dom på jobbet och dessutom ta minst en promenad och göra min träning varje dag. Puh... Förstår ni vilken planering detta kräver? För det är ju inte så att jag kan vara effektiv och slå ihop flera saker på rad, utan vila krävs hela tiden mellan allting. Det här är så fruktansvärt tröttsamt, frustrerande och tråkigt! Och säkert svårt för andra att förstå, för det är ju inte några jobbiga saker, utan sånt som tillhör ett normalt liv. Det skulle vara lättare att acceptera om jag kände att jag långsamt blev starkare och klarade av mer och mer. Men icke. Och HUR ska jag få in två timmars jobb varje dag i detta? Så less...