Jag är tacksam för:

# min fina familjsom består av min sambo och två barn

# min mamma som alltid finns för mig

# att min mormor fortfarande finns kvar, 91 år gammal

# mina andra släktingar som finns runtomkring i sverige

# mina vänner

# vårt fina hus och härliga trädgård

# att vi har skogen runt knuten

# att jag bor i sverige där vi faktiskt har det väldigt bra även om vi klagar ibland

# att vi har subventionerad sjukvård och sjukersättning

Och säkert mycket, mycket mer som jag inte kom på just nu ;) Kram! 

Orkar inte mer nu, så känns det idag. Värken from hell :( 

Idag har jag hälsat på en stund på mitt jobb. Mycket delade känslor... Efter åtta månader hemma känner jag mig lite utanför, det är som en annan värld, där fortgår allt precis som vanligt... Jag vet att de saknar mig och blir ju glada när jag kommer, både mina arbetskamrater och barnen (jobbar på förskola), många kramar blir det :-) Jag saknar ju dom också! Jag blir lite ledsen för det känns så osäkert och avlägset om/när jag kan börja igen. Jag VILL! Jag vill bara ha ett normalt liv. 

Det blir allt jobbigare att folk runtomkring inte förstår hur jobbigt och tärande det här är... Det är ju inte ett par veckor jag haft ständig värk, det är över fyra år! Det tar på en, kroppsligt, själsligt och inte minst socialt. Vet inte om det stämmer, men jag får känslan av att vissa personer tycker jag är svag. Att jag nog skulle klara av mer egentligen, vara med på mer saker, höra av mig mer, hitta på saker, inte fega ur... Inte va tyst, ledsen, irriterad då och då. MEN! 

SÅ är det!