Direktlänk till inlägg 1 september 2014

Just så!

Av Sara Emma - 1 september 2014 22:25

Det blir allt jobbigare att folk runtomkring inte förstår hur jobbigt och tärande det här är... Det är ju inte ett par veckor jag haft ständig värk, det är över fyra år! Det tar på en, kroppsligt, själsligt och inte minst socialt. Vet inte om det stämmer, men jag får känslan av att vissa personer tycker jag är svag. Att jag nog skulle klara av mer egentligen, vara med på mer saker, höra av mig mer, hitta på saker, inte fega ur... Inte va tyst, ledsen, irriterad då och då. MEN! 

 

SÅ är det! 

 
ANNONS
 
Annie

Annie

2 september 2014 08:12

Förstår verkligen vad du menar vännen ..

Dem som inte varit i samma sits/haft så j-kla ont förstår inte riktigt, faktiskt så är det lite så tycker jag.
Sådär var det för mig förut, när jag var sämre. Fick avboka och tacka nej ofta. Så gör det som är bäst för dig och tänk på dig själv!

Har ett citat som jag tycker är bra, till dig! ;-)
"Den som faller och reser sig upp, är så mycket starkare än den som aldrig faller"-Så sant :-)

Kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Emma

2 september 2014 08:57

Ja det var bra, stämmer exakt! Kram!

 
Emma

Emma

4 september 2014 13:07

Ja så kan jag också känna ibland. Men det spelar ingen roll vad de andra tror eller tycker. Ingen annan än du kan veta hur det känns och jag tror man måste ge upp det där med att alla ska förstå. Är man inte med om samma sak så kan man omöjligt förstå. Tyvärr så visar det sig ju vilka man vill ha kvar i sitt liv och inte efter en sån här grej. Det är många som kommit och gått för mig, men jag är så tacksam för de som är kvar. De som aldrig tycker att det är konstigt att man får ställa in planerade saker ibland, eller att man inte kan göra så mycket med dem. De som bara accepterar och håller en sällskap där hemma på soffan och har lika roligt för det, det är dom man ska behålla :) kram!

http://Vagenfram.wordpress.com

Sara Emma

4 september 2014 18:48

Du har helt rätt! Man märker som sagt vilka som finns kvar och inte... och vilka man vill ha kvar. Sen tror jag att åtminstone jag "läser in" för mycket från folks kommentarer och reaktioner, allt kanske inte är menat som jag uppfattar det... man blir lite överkänslig av att gå hemma och ha ont och grubbla... Fast man får ju en känsla som ofta stämmer rätt bra. Men som du skriver, man frå va extra glad och tacksam över de äkta vänner som finns kvar! Kram

 
Emma

Emma

4 september 2014 22:20

Ja gud va man överreagerar på vissa saker när man går hemma. Jag kan grubbla och hitta på saker i mitt huvud och till slut tror jag på det. Alldeles för mycket tid att tänka.

http://Vagenfram.wordpress.com

Sara Emma

5 september 2014 14:44

Absolut, det är inte bra! Svårt att styra sina tankar tyvärr. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Emma - 26 juli 2018 08:25

Aldrig får det va lugnt i livet. Svårt att hitta en varaktig balans när livet krånglar till allt. Berättar mer senare, just nu är allt uppochner och ryggen är det sista jag tänker på tyvärr. ...

Av Sara Emma - 3 juni 2018 20:02

Oj va länge sen jag skrev här! Har inte riktigt orkat, men nu ska jag uppdatera lite. Har fått godkänd sjukskrivning på 25% tom 31/8. Trodde jag aldrig. Så jag jobbar på 65% och är tjänstledig 10% och sjukskriven 25%. Funkar jättebra! Så skönt att ...

Av Sara Emma - 15 mars 2018 17:52

Har tänkt på en sak... jag är nästan aldrig sjuk numera. När jag var sjukskriven i tre år så tänkte jag att det är nog för att jag inte träffar så mycket folk, men nu har jag varit tillbaka ett par år om man räknar från att jag började arbetsträna, o...

Av Sara Emma - 14 februari 2018 18:19

Trodde jag aldrig, och inte min doktor heller ;) FK beviljade min sjukskrivning på 25% i tre månader till! Utan att krångla. Jag var helt beredd på att fajtas igen men nu slapp jag det ett tag, så skönt! Har höjt dosen på saroten för att se om det ...

Av Sara Emma - 10 januari 2018 18:07


Är så glad för jag har lyckats förlänga mina promenader :) Klarar nästan 40 min i rask takt nu, det är sååå skönt! Max 20 min har funkat förut och det har känts så meningslöst, tappade lusten helt. Men nu känns det ju som att det faktiskt gör lite ny...

Presentation


Här är min berättelse om hur jag började få lite, lite ont i ryggen... och hur det sen fortsatte!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ryggresan med Blogkeen
Följ ryggresan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se