Direktlänk till inlägg 19 november 2014

Tillbaka på ruta ett...

Av Sara Emma - 19 november 2014 09:45

Igår var jag på återbesök hos ortopeden i Jönköping. Jag skulle få svar på MR av ländryggen och slätröntgen av höften. Trodde att jag skulle få nån sorts hjälp. Jag har inte egentligen trott att dessa röntgenbilder skulle visa nåt fel, jag tror att det är nåt annat, kanske har det varit nåt annat hela tiden. Visst hade jag en ihoptryckt disk och trångt runt en nerv, men ortopeden var aldrig 100% säker att det var det jag hade ont av. 

Nåväl, tillbaka till besöket...

Först började han svamla om att han nu delar kontor med både den ortoped som bedömde mig och den som opererade mig, de hade sååå trevligt ha, ha, ha! (?) 

Sen frågade han hur det är med mig och jag visade var jag har ont och berättade hur besvärligt det är (helt i onödan).

Han gick sen igenom mina MR-bilder och visade på datorn vad fiiint det ser ut och det finns inget mer fel där. Höften var också bra. 

Men jag har ju ännu ondare nu och det blir snarare sämre än bättre? Då börjar han prata om att jag kan gå till min vårdcentral och få remiss till smärtklinik i Göteborg, de kan operera in smärtelektroner i ryggen som styrs av en dosa på magen???!!! Nu var jag nära att bryta ihop kan jag säga... Han kunde lika gärna ha sagt att du är ett hopplöst fall, lär dig leva med smärtan! Tur att min sambo var med. 

Men bäckenleden då? frågade jag. Kan det inte va den? Symptomen stämmer så bra och allt det här började ju efter att jag var gravid. Ska man inte kolla det innan man ger upp och opererar in smärtelektroner?! Det finns ju en specialist i Ängelholm? Nu var jag ganska desperat. Han tittar på mig och ser ut som en idiot, helt tom i blicken, jaha ja det känner jag inte till, säger han. Jag riktigt ser hur han ljuger och han vill verkligen inte prata mer om det. Men din kollega som opererade mig pratade om den här ortopeden i Ängelholm i somras, sa jag, kan jag inte få hjälp med remiss dit? Jag kan ju inte ge upp nu. 

Vi gör så här, säger han motvilligt, jag skriver i din journal både om smärtelektroner och om bäckenleden, sen skickar jag den till din vårdcentral. Så du menar att jag ska börja om helt från början? frågar jag. Ja så är det tyvärr det funkar svarar han. Tack så j---a mycket! 

Jag blir så less, frustrerad och arg! Vad är det för system? Jag sitter hos en ortoped och måste gå till min vårdcentral för att få remiss till en ortoped??? 

Nu skiter jag i detta, kommer skriva egenremiss och hitta vägar själv och betala själv om det behövs. 

 
ANNONS
 
Majsan

Majsan

19 november 2014 10:37

Usch! Stackars dig!!! Alla dina symtom låter ju som från bäckenlederna... Tycker verkligen synd om dig. Ska du inte försöka ringa till Stockholm clinic eller är det kanske alldeles för långt att åka? Han kan säkert ta emot dig med kort varsel. Och han är så himla bra på Bäckenproblem. Det är ju värt varenda krona om ngn kan hjälpa. Det är verkligen ett sjukt system i Sverige att behöva bli remitterad tillbaka för att få en ny remiss. Fy faan... Styrkekram o jag vet precis hur det känns. Denna oförståelse och okunskap gällande Bäckenproblem....

http://Backendysfunktion.blogg.se

Sara Emma

19 november 2014 11:06

Jag fattar inte hur svårt det kan va?! Är det rimligt att jag verkar veta mer än en ortoped?
Jag håller på att skriva ut egenremisser och smärtkartor som jag ska fylla i och skicka iväg nånstans... Det bästa är ju om man kan få det betalt av landstinget, måste kolla det mer. Usch va jobbigt allt är!

 
Annie

Annie

19 november 2014 11:45

Men fy, stackare :-( lider så med dig!
Vilket sjukt system! När du ändå är hos ortopeden så kan han ändå inte hjälpa dig?! snacka om vridet ..

Tänker på dig! Styrkekramar!!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Emma

19 november 2014 11:56

Nä, det känns helt sjukt... Hur mycket ska man orka kämpa själv egentligen? Tröttsamt.
Kram!

 
Emma

Emma

19 november 2014 16:23

Näääe fy fan va drygt!! Systemen är så sjuka inom sjukvården. Jag vet att man knappt får säga så, eftersom vi har det bra i Sverige egentligen, men man blir ju så jäkla trött på att det ska vara så svårt att komma dit man vill.
Det är helt rätt att söka dig till ställen du kan komma till utan remiss. Det måste ju finnas sånna (som mitt sjukhus) på flera ställen i landet.
Usch va jag tycker synd om dig.
Kraam!

http://vagenfram.wordpress.com

Sara Emma

19 november 2014 17:46

Visst har vi det bra i Sverige, jag brukar också tänka så, och på hur det var förr i tiden när ingen hjälp fanns och folk tvingades jobba hårt med smärtor... stackare!
Men visst f-n är det drygt när man bara känner sig motarbetad! Jag vill inte gå hemma, jag vill göra allt som går för att bli bättre och kunna jobba igen! Jag är inte 80 år, jag har två barn som tycker mamma är tråkig som bara måste vila och inte orkar nånting snart. För deras skull kan jag inte ge mig!
Kram!

 
Ingen bild

Johan

19 november 2014 17:25

Fan vad trött man blir på sjukvården, jag har samma problem, och jag har försökt att få hjälp i... tjugo år, det är sjukt. stelopererade mig i ländryggen 2006, och har sedan dess försökt att få hjälp med de smärtorna som kommer från min högra bäckenled. Det verkar vara så här för alla med smärta i bäcken eller ländrygg, skandal. hoppas att du får hjälp i Ängelholm, och jag skall också försöka få komma dit, men ingen läkare verkar vara villig att skriva remissen, så jag får nog också skriva en egen, lycka till och styrkekram till dig... keep on fightin

Sara Emma

19 november 2014 17:39

Det är ju inte klokt hur det är! Fattar inte varför läkare inte vill hjälpa sina patienter istället? Och varför är okunskapen så stor om just bäckenproblem? Känns som jag vet mer om det än de flesta läkare och även sjukgymnaster. Vad jag förstår är detäven så att har man bäckenproblem blir det ofta värre efter en steloperation i ryggen... Kul... Jaa, bara att kämpa på, och det får du också göra! Kram

 
Majsan

Majsan

20 november 2014 19:58

Jag verkligen förstår dig. Idag har jag haft en riktig Down-dag och känt att jag snart inte vet vad jag ska göra. En bekant ska göra skleroseringen av bäcken o ländrygg hos Stefan (Stockholm clinic) och Stefan har sagt att det är 90-95% chans att bli helt bra med denna metod... Allt stelnar men själva processen är smärtsam. Djävligt smärtsam. Funderar på att betala o göra detta med start nästa vecka men grämer mig, vågar inte... Verkar göra så ont men samtidigt så har det hjälpt många som säger att det är värt smärtan eftersom man är smärtfri efter några veckor när bäckenet är läkt!

http://Backendysfunktion.blogg.se

Sara Emma

20 november 2014 22:21

Det låter ju nästan för bra för att vara sant! Fattar inte varför inte fler använder den metoden? Är det han som gör det privat? Vad kostar det?

 
Majsan

Majsan

20 november 2014 23:04

Det kostar 1000 kr per tillfälle... Och krävs tio tillfällen...

http://backendysfunktion.blogg.se

Sara Emma

21 november 2014 08:07

Ok... Visste jag med säkerhet att det var bäckenleden jag har ont av och att den behandlingen funkade så skulle faktiskt inte kostnaden hindra mig. Måste nog få en bättre diagnos först. Sen är ju tyvärr avståndet ett problem, 30 mil tio gånger...

 
Ingen bild

Johan

22 november 2014 14:59

hej, jag har också hamnat på ruta ett kan man säga. jag misstänkte min bäckenled redan från början av min resa, och fick beskedet av en idrottsläkare att leden var låst,han lossade den men lyckan blev kort och den ville tydligen vara låst hela tiden, vilket gjorde mitt liv till ett helvete. sökte hjälp hos olika ortopeder, men ortoped efter ortoped sa att den rör sig så lite, den kan det inte vara... jag har blivit stelopererad i ländryggen, och har försökt få hjälp med si-leden, men här är jag nu också på ruta ett, och jag blir ledsen och uppgiven, för vart man än läser om detta så är det en sak som alla har gemensamt... deras läkare verkar inte tro att si-leden kan orsaka besvären, och alla verkar få kämpa med näbbar och klor för att få hjälp. jag hoppas att du får den hjälp du behöver, jag håller tummarna för dig :) styrkekram

Sara Emma

22 november 2014 19:36

Fattar inte varför de är så okunniga på just si-leden? Ingår det inte i utbildningen alls? Man undrar ju.
Hoppas du också kan få hjälp till slut, det här är ju ett helvete, livskvaliten försvinner mer eller mindre.
Kram

 
Ingen bild

Johan

23 november 2014 23:26

De kan landa på Mars, de kan transplantera lungor och hjärtan, hornhinnor och fan och hans moster... det är ju inte raketforskning det handlar om... en sketen skelettdel vore väl inte helt omöjligt att få ordning på tycker man... men det verkar nästan som att ortopederna blir helt låsta mellan öronen när det är si-leder det handlar om, kram :)

Sara Emma

24 november 2014 13:19

Det är ett mysterium...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Emma - 26 juli 2018 08:25

Aldrig får det va lugnt i livet. Svårt att hitta en varaktig balans när livet krånglar till allt. Berättar mer senare, just nu är allt uppochner och ryggen är det sista jag tänker på tyvärr. ...

Av Sara Emma - 3 juni 2018 20:02

Oj va länge sen jag skrev här! Har inte riktigt orkat, men nu ska jag uppdatera lite. Har fått godkänd sjukskrivning på 25% tom 31/8. Trodde jag aldrig. Så jag jobbar på 65% och är tjänstledig 10% och sjukskriven 25%. Funkar jättebra! Så skönt att ...

Av Sara Emma - 15 mars 2018 17:52

Har tänkt på en sak... jag är nästan aldrig sjuk numera. När jag var sjukskriven i tre år så tänkte jag att det är nog för att jag inte träffar så mycket folk, men nu har jag varit tillbaka ett par år om man räknar från att jag började arbetsträna, o...

Av Sara Emma - 14 februari 2018 18:19

Trodde jag aldrig, och inte min doktor heller ;) FK beviljade min sjukskrivning på 25% i tre månader till! Utan att krångla. Jag var helt beredd på att fajtas igen men nu slapp jag det ett tag, så skönt! Har höjt dosen på saroten för att se om det ...

Av Sara Emma - 10 januari 2018 18:07


Är så glad för jag har lyckats förlänga mina promenader :) Klarar nästan 40 min i rask takt nu, det är sååå skönt! Max 20 min har funkat förut och det har känts så meningslöst, tappade lusten helt. Men nu känns det ju som att det faktiskt gör lite ny...

Presentation


Här är min berättelse om hur jag började få lite, lite ont i ryggen... och hur det sen fortsatte!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ryggresan med Blogkeen
Följ ryggresan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se