Redan på kvällen operationsdagen kom en hurtig sjukgymnast och ville ha upp mig ur sängen. Jag trodde hon skämtade! Hur skulle det gå till? Nåja, med mycket möda och hjälp kom jag upp på benen och hängde över ett gåbord en liten stund. Sen fick jag lägga mig igen som tur var, hon lovade dock att återkomma nästa dag! 

Första natten kände jag mig knappt levande... Dåsade och sov om varannat, ganska susig också eftersom jag fick morfin regelbundet, mådde konstant illa. Det visade sig att mitt blodtryck var alldeles för lågt, 90/50 och jag fick dropp resten av natten. Framåt morgonen ville sköterskan att jag skulle kissa, men jag orkade inte ur sängen och på bäcken funkade inte! Efter ultraljud som visade att blåsan var full blev jag helt enkelt tappad... Sköterskan bad om ursäkt för att hon var tvungen att göra det, men jag orkade faktiskt inte bry mig... 

Andra dagen gick lite bättre, kom upp ur sängen med hjälp och tog mig till toaletten i alla fall. Kände mig helt mörbultad och mådde så jäkla illa, var yr i huvet och hade huvudvärk. Jag som hade tagit med tre tidningar och en bok orkade inte öppna nån av dom, inte heller se på tv. Låg helst och blundade. 

Tredje dagen kände jag mig lite mer som människa igen! Trots illamåendet hade jag lite mer matlust, maten på Spenshults sjukhus är underbart god! Nu fick jag träna med sjukgymnast på att gå med kryckor och att gå i trappa. Fick även enkla övningar att göra. Ortopeden som opererat mig kom på besök, allt hade gått bra och han sjukskrev mig i tre månader. Planen var att jag skulle åka hem nästa dag! 

På morgonen nästa dag mådde jag så illa! Skulle gå upp och på toa men kände hur det snurrade i huvet. Larmade och fick hjälp till toaletten, hängde över gåbordet och undrade hur jag skulle orka åka 25 mil hem, dessutom var det tänkt att jag skulle åka med sjukresa i taxi. Retligt att stanna på vägen och spy med en okänd förare liksom... Väl sittandes på toa började det tjuta i öronen och svartna för ögonen, jag svimmade. Som tur var hann sköterskan fånga mig i fallet och kunde lägga mig ner på golvet, hade inte varit kul att skada ryggen nu helt nyopererad! Vaknade med gåbordet över mig som jag lyckts dra med mig och fyra sköterskor som tittade ner på mig.Shockad och rädd att jag skadat mig kom jag till slut upp i sängen igen. Då kom frossan, jag skakade och frös så hela kroppen skrek av smärta, det var hemskt! Fick syrgas och sen stesolid intravenöst, då lugnade det sig. Detta var hemsk och jag var helt slut! Nån hemresa blev det ju inte. 

Åkte inte hem nästa dag heller för nu var jag rädd att det skulle hända igen. Slutade nästan helt med morfinet som troligen orsakat både yrsel och illamående. Kände mig lite piggare och följande dag kom min snälla sambo och hämtade mig! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Aldrig får det va lugnt i livet. Svårt att hitta en varaktig balans när livet krånglar till allt. Berättar mer senare, just nu är allt uppochner och ryggen är det sista jag tänker på tyvärr. ...

Oj va länge sen jag skrev här! Har inte riktigt orkat, men nu ska jag uppdatera lite. Har fått godkänd sjukskrivning på 25% tom 31/8. Trodde jag aldrig. Så jag jobbar på 65% och är tjänstledig 10% och sjukskriven 25%. Funkar jättebra! Så skönt att ...

Har tänkt på en sak... jag är nästan aldrig sjuk numera. När jag var sjukskriven i tre år så tänkte jag att det är nog för att jag inte träffar så mycket folk, men nu har jag varit tillbaka ett par år om man räknar från att jag började arbetsträna, o...

Trodde jag aldrig, och inte min doktor heller ;) FK beviljade min sjukskrivning på 25% i tre månader till! Utan att krångla. Jag var helt beredd på att fajtas igen men nu slapp jag det ett tag, så skönt! Har höjt dosen på saroten för att se om det ...

Är så glad för jag har lyckats förlänga mina promenader :) Klarar nästan 40 min i rask takt nu, det är sååå skönt! Max 20 min har funkat förut och det har känts så meningslöst, tappade lusten helt. Men nu känns det ju som att det faktiskt gör lite ny...