Senaste inläggen

Av Sara Emma - 9 juni 2016 17:27

 

Ända sen mötet förra veckan med FK, läkare och chef så har jag funderat och funderat... Kanske strävar jag åt fel håll? Att komma tillbaka till mitt jobb som förskollärare och jobba med barn 1-5 år kanske inte är hållbart i längden. Dessutom är det stressigt, högljutt och man är verkligen behövd varenda sekund, att gå ifrån och vila är bara att glömma. Det är inte bara fysiskt tungt med att ta hand om barnen, det är psykiskt påfrestande pga ljudnivån, stressen, ansvaret, samtal med föräldrar mm mm... Får nästan lite panik när jag tänker på det. Kanske har jag gjort som vanligt, skjutit problemen åt sidan och inte tänkt på konsekvenserna. Men att börja tänka så här känns som att kasta sig utför ett stup och inte ha en aning om var man landar och hur det kommer att gå. Tur jag har åtta veckor att fundera innan jag ska börja arbetsträna, sen ska vi ha nytt möte efter ca:4 veckor. Puh... 


ANNONS
Av Sara Emma - 2 juni 2016 11:34

Har blivit så stresskänslig... oroar mig för allt. Förr var jag lugn... visst jag blev stressad och nervös för saker då också, men nu och de senaste åren är det mycket värre. Får även fysiska symtom, förr kunde jag få migrän om jag var riktigt orolig tex, men nu blir hela kroppen påverkad.

Första gången jag rent fysisk kände av detta var när jag fick beskedet att min pappa hade obotlig cancer, det är åtta år sen. Hela min kropp ville vända sig ut och in och jag var tvungen att kräkas... Har aldrig mått så dåligt nånsin som de efterföljande veckorna, migrän, magkatarr, illamående mm. Plus förstås en stor oro och sorg, ren ångest. Fem veckor senare var han borta, då blev allt bara tomt.  

Sen dess får jag såna här starka reaktioner då och då. Varje gång jag ska till en läkare, ortoped, psykolog tex... Har suttit i väntrum många gånger och trott att jag ska svimma. Huvet susar, det ringer i öronen, jag mår illa och vill spy... Dessutom blir min värk mycket värre. Förra veckan var jag hos min läkare på vc för vi skulle prata lite inför mötet med FK. Hon skulle även kolla blodtrycket för jag har fått en ny medicin och trycket har blivit väldigt lågt... Sitter i väntrummet och stressar upp mig, huvet bara snurrar, så fort jag kommer in till doktorn bryter jag ihop. Och blodtrycket är ju skyhögt förstås. Sen hade vi ett jättebra samtal och det kändes bra inför nästa möte. Tills idag, när det var dags. Samma visa igen... gud vilken huvudvärk jag har nu efteråt kan jag säga :( 

Mötet gick väl som förväntat, sjukskriven till 7/8 och sen börja arbetsträning på mitt vanliga jobb. Tyckte dock att både handläggaren från FK och en personalansvarig från kommunen verkade tveksamma till att det kommer funka... men jag vill ju ändå ge det en chans till, jag gillar ju mitt jobb och mina arbetskamrater! De tyckte ändå att jag skulle börja fundera på vad jag skulle kunna göra annars, vad som skulle funka bättre. Svårt. 

Nu har jag nio veckor på mig att landa, att varva ner, att försöka komma igång med promenader och skonsam träning, att prata med en psykolog och att bara vara. 

 

Kram!

ANNONS
Av Sara Emma - 25 maj 2016 12:09

Jag har fått en diagnos! Känner mig på nåt sätt lite glad och lättad trots att det inte är nån särskilt kul diagnos. Men ändå! Nu vet jag åtminstone, nu har jag nåt att utgå från, nu vet jag vad som är bra och inte bra för mig. 

Igår var jag hos en smärtläkare, en av Sveriges bästa på StOlofs smärt klinik i Falköping. Han har även föreläst om långvarig smärta på den MMR jag har gått. Undersökningen var hemsk :( tänkte nästan fly... Han gjorde provokationstest genom att sticka in akupunkturnålar där jag har som mest ont, först hade han ju tryckt överallt och hittat dessa punkter... Fy f-n rent ut sagt! Gjorde sjukt ont, strålade ner i hela benet. Måste tillägga att han innan besöket hade fått mina journaler och visste allt som gjorts tidigare med min rygg. Han gjorde också en noggrann undersökning av reflexer, motorik, nervbanor mm. Sen förklarade han att min diagnos är Myofaciellt smärtsyndrom.

Detta börjar ofta som nån sorts överansträngning av en muskel, sen bildas triggerpunkter, får man rätt diagnos från början kan det behandlas och läka ut. Får man inte det blir det sämre... sen är karusellen ofta igång. Man får ondare och söker läkare, sjukgymnast mm till slut gör man röntgen och hittar tex som i mitt fall en diskkompression i ländryggen. Det kan ge symtom på de ställen jag hade ont. Man hamnar hos ortoped som enbart kollar på skelettet och på röntgenbilder. De ser att det finns nåt i ryggen man kan åtgärda och föreslår steloperation. Desperat går man med på det... och blir sämre :(  Ortopeden säger att operationen gick bra, allt ser fint ut och skruvarna sitter där de ska, vi kan inget mer göra! 

Min smärta smög sig på för snart sex år sen, sen dess har det långsamt blivit sämre. Det började efter att jag var gravid, fick en pojk på 4,7 kg som jag bar på och säkert felbelastade, dessutom var jag väldigt otränad. Gick minst två timmar med vagnen varje dag. Antagligen började detta redan då. Synd att ingen visste bättre! Smärtläkaren tror att detta varit problemet hela tiden, har dessutom en axel och arm som värker och domnar till och från, och det är typiskt menar han, det dyker upp nya ställen. Har det väl börjat är man känsligare. Om min rygg behövde opereras eller inte är det ingen som vet... kanske? Nu är den stark som stål i vilket fall ;) Men förmodligen har operationen gjort värken värre. Vid Myofaciellt smärtsyndrom är inte bara muskler överansträngda, bindväv,  leder och muskelfästen gör också ont. Dessutom är hela smärtsystemet upprepat och överkänsligt. 

Det som gäller nu är balans i livet... inte stressa, äta bra, avslappning, lågintensiv träning. 

 

 

Av Sara Emma - 13 maj 2016 15:26

Ja då har redan en vecka gått efter att min MMR  slutade förra fredan.  Tiden bara försvinner! I måndags började jag på Basal kroppskännedom, det kommer vara varje måndag och onsdag i fem veckor. Känns som en bra fortsättning på MMR:en. Måste komma igång med träning igen också, och promenader. Har känns mig så dränerad på energi ett tag, har lite svårt att ta tag i nåt. Känner mig lite låg, allmänt trött. 

 

En sak går bra, och det är kosten :) Kör ungefär lchf. Jag som är värsta godisråttan är knappt sugen alls längre! Äter mycket bär istället om jag är sugen. Eller smoothie. Har dock märkt tydligt att om jag fuskar, då är det kört! Åt en efterrätt på restaurang för ett tag sen och jösses vad sötsugen jag blev... länsade skåpen hemma sen ;) Bättre att låta bli, men ibland är det ju bara sååå gott! Lägger in lite nya länkar till sidor som inspirerar mig när det gäller kosten! 

 

Kram <3 

Av Sara Emma - 2 maj 2016 14:31

Har hamnat i något av en svacka. Känns tungt. Tror det är flera saker som spelar in. 

# Det är sista veckan på min MMR nu, det har gått så sjukt fort! Åtta veckor redan. Det tog ett par veckor att komma in i det ordentligt och att lära känna de andra i gruppen. Nu har jag separationsångest... kommer sakna många av dom ordentligt! Det är även först i slutet nu som allt börjar sjunka in, och då är det slut? Behöver några veckor till! 

# Eftersom MMR:en snart är slut så närmar sig nästa möte med FK, läkare och chef, och jag får PANIK! Känns som jag har fått alla chanser nu, finns liksom inget mer att ta till? Nu blir det jobba eller slängas utför ättestupan... så känns det. 

# Har ju fått träffa en psykolog på min MMR som varit jättebra. För bra... första gångerna kom jag levande därifrån ;) men i fredags brast det. Hann bara sätta mig i stolen och säga att jag inte kände mig i toppform precis, sen bölade jag i 45 min. Bölade över allt och inget. Jag har i flera år skjutit ifrån mig allt jobbigt, främst mina ryggproblem, men nu gick det inte längre och det blir så sjuuukt jobbigt! Fick migrän på kvällen såklart :(  I vilket fall förstår jag att detta är nödvändigt och att jag nog behöver fortsätta ett tag och prata med nån. 

# Mitt blodtryck har varit högt och det sista har jag fått äta både min vanliga medicin plus en vätskedrivande tablett. Alltså nu är det nog för lågt, är så yr och trött och känner mig liksom svag. Måste ringa doktorn... 

 

Det var det. Kram! 

 

Av Sara Emma - 25 april 2016 16:25

Sex veckor av MMR har redan gått, bara två veckor kvar! Fattar inte hur fort det går... Jag tycker det är bra och intressant men är lite osäker på om det kommer hjälpa mig framåt. Visst får man hjälp att tackla smärtan och verktyg att hantera sin situation,  och det är ju bra. Mycket kunskap om kronisk smärta har jag fått också. Men att helt acceptera min värk, där är jag inte än... Hoppas fortfarande på mirakel... Ska få träffa en av Sveriges bästa smärtläkare som jobbar på Mösseberg där rehaben är. Hoppas det blir snart. Sen är det möte med FK och läkare 2/6... alltid lika kul :( 

Kram 

Av Sara Emma - 11 april 2016 09:50

Är så himla trött... i huvet på nåt sätt, orolig, glömsk, känslig... Skör... 

Nu har redan halva MMR:en gått, bara fyra veckor kvar. Känner oron och paniken komma krypande. Vad händer sen? Hatar detta! Denna ovisshet hela tiden. Vad tycker läkaren sen, och FK? Pratade med psykologen på MMR om detta i fredags, och fick i läxa att idag måndag, ringa FK. Usch... Han menar att det är viktigt för mig att ha en plan, att veta ungefär hur planen ser ut, så därför måste jag ta tag i det nu för att kunna släppa det lite. Dessutom menar han att det är bra att visa att man tar initiativ och är aktiv i sin rehab. Han är klok. Så jag ringde, men han var på möte till kl.12 puh.... fick huvudvärk. 

Av Sara Emma - 3 april 2016 12:10

 

Daisy, min nya elcykel! Hon måste ju ha ett namn och det första som slog mig när jag såg henne var Daisy ;) Min bil heter Sixten :) och min gamla bil hette Helmer... 

Jag har funderat länge på att köpa en elcykel,  får ont direkt när jag cyklar på en vanlig cykel. Saknar verkligen friheten med att cykla. Men dels är de dyra, dels har jag en jättefin cykel och sen har jag väl hoppats på att bli bättre och kunna cykla. Men nu kände jag att va tusan, hur länge ska jag vänta och hoppas? Lite som ett nederlag känns det... som att jag ger upp och anpassar mig... Men va rolig den är att cykla på, swish säger det, bara susar fram! Och visst är hon fin, Daisy? 


Presentation


Här är min berättelse om hur jag började få lite, lite ont i ryggen... och hur det sen fortsatte!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ryggresan med Blogkeen
Följ ryggresan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se