Senaste inläggen

Av Sara Emma - 7 november 2016 09:51

Då var det bestämt! Från idag börjar jag jobba 25% på riktigt :) Det var nästan tre år sen... Ska göra det året ut och sen försöka öka till 50%. Vore så skönt om det funkar!

ANNONS
Av Sara Emma - 25 oktober 2016 08:44

Knappt två veckor kvar av arbetsträningen och en vecka kvar till nästa möte med FK. Hur fort går tiden egentligen? Tänkte summera de här tre månaderna lite.

Började i augusti att arbetsträna på mitt vanliga jobb, en förskola. Ska vara på avd med de "stora" barnen, 3-5 år. På mötet innan bestämdes att jag skulle börja med två timmar per dag, mån-fre. Sen skulle jag efter bara två veckor öka till tre timmar per dag. Ganska stora kliv när man varit hemma i drygt 2,5 år. Det gick ju inte förstås. Efter tre veckor var jag helt slut, fysiskt och psykiskt och allt kändes hopplöst. Dags för nytt möte. Var så otroligt nervös att de skulle säga att det här var din sista chans... Men som tur var verkade både FK, doktor och chef förstå att detta går för fort. Bestämdes att jag går tillbaka till två timmar och fortsätter så tills det känns att det funkar. Sen skulle jag öka om det kändes bra. Så nu har snart hela arbetstränings-perioden gått och jag gör fortfarande oftast bara två timmar. Stannar lite längre när det känns ok. Men det funkar! Känns ändå lite hoppfullt, jag klarar två timmar och är inte helt slut resten av dagen. Det är så roligt att vara på jobbet, betyder mycket mer än jag trodde. Härliga arbetskamrater :)

Nu hoppas jag att FK är nöjda med detta för tillfället och att jag kan få börja jobba 25% istället. Mitt mål är ju förstås att så småningom kunna jobba åtminstone 50% men det får nog ta sin tid. Hoppas, hoppas att jag får den tiden!

ANNONS
Av Sara Emma - 16 oktober 2016 18:31

Det finns människor som ger energi, som är glada, positiva, förstående, intresserade osv. Som man mår bra av att umgås med.
Det finns även människor som tar energi, som är negativa, sura, bittra, ironiska, självcentrerade osv. Som man inte mår så bra av att umgås med.
Läser ofta bl.a på fb att man ska rensa bort energitjuvarna och omge sig med människor som ger energi. Visst, men det är inte alltid så enkelt! Ytliga bekanta kan du ju helt enkelt sluta att träffa, men om det är en familjemedlem eller nära släkting? En arbetskamrat? En svärmor ;)
Jag har två såna i mitt liv. Båda står mig oerhört nära och är väldigt viktiga för mig. Skulle aldrig utesluta nån av dom ur mitt liv. Men ibland blir det för mycket. Båda mår dåligt till och från och använder liksom mig som en utväg, jag har ju funnits här hemma i snart tre år nu, hit kan man alltid komma. Det är jag som får hålla lågan vid liv, vara glad och positiv och peppa. Men om inte jag orkar, kommer de orka vara starka för mig? Mitt liv är inte heller en dans på rosor. Mycket ovisshet som tär. En ständig värk. Jag försöker hålla modet uppe och se det positiva, men ibland blir det tufft att göra det för två personer till...

Av Sara Emma - 10 oktober 2016 22:21

Idag känns det tungt och rätt hopplöst. Förra veckan gick rätt bra och helgen också, visst har jag ont varje dag men det har varit hanterbart. Idag kände jag direkt på morgonen att det var sämre och sen har det bara blivit värre. Ihållande värk, det bränner och molar och idag har det även varit som hugg då och då :(
Jag har rätt mycket omkring mig nu, och har egentligen haft länge, men nu är det lite mer. Min mamma mår inte riktigt bra psykiskt och min stora dotter är inne i en depp-period, har inget jobb och känner sig lite vilsen i livet. Min mormor har flyttat till ett hem och vi håller på att tömma och sälja hennes radhus. Plus att jag funderar mycket på min egen framtid, hur ska det gå med jobb och ekonomi, kommer jag bli bättre eller bara sämre? Har väntat sen i juni på kallelse till en psyk-sköterska jag ska få prata med, men det är så lång väntetid. Skulle gärna prata med psykologen jag fick träffa på MMR:en men det kostar drygt 1000:- per gång.
Jag är så rädd att jag inte ska orka... Känner ibland att det är rätt nära den dära väggen...

Av Sara Emma - 3 oktober 2016 13:18

Igår tänkte jag att skit samma om jag får ondare, nu tar jag en promenad! Har inte funkat så bra för jag får alltid ont efter. Men det är ju så härligt höstväder! Älskar fina höstdagar. Så jag gick ändå, en runda i skogen på ca 20 min. Så fridfullt och vackert. Måste göra det oftare. Även om det inte blir så raska eller långa promenader, det är ju ingen power walk precis ;) Men säkert nyttigt ändå!

Av Sara Emma - 22 september 2016 10:29

Senaste veckan har jag varit så himla trött... känns som all energi försvunnit. Har sovit på dagen nästan varje dag efter arbetsträningen men lika trött på kvällen ändå. Har haft rätt mycket värk också och det hänger väl ihop. Att öka på arbetsträningen känns inte aktuellt, måste låta allt landa ett tag.
Kram <3

Av Sara Emma - 15 september 2016 16:39

Igår var det en lång, jobbig dag. När min pojk var två år drog han med fingrarna i en skål som det varit jordnötter i. Han slickade på fingrarna och efter en kvart hade läpparna svullnat och han var full med nässelutslag :(  Det blev ambulans till sjukhus och senare konstaterades jordnötsallergi. Sen dess har vi maniskt undvikit jordnötter och haft adrenalinspruta med oss. Nu är han sju år och igår var vi på Barnmedicin i Lidköping och fick göra en provokation för att se hur det är med allergin nu. Fy va jobbigt det blev, stackars Hugo :(  Först fick han tugga och spotta ut en halv jordnöt, det gick bra! Nästa steg var att svälja en halv, det gick också bra. Sen fick han äta en hel och det gick också bra. Började tro att allergin vuxit bort. Nästa steg var att äta två nötter och nu började han må dåligt. Näsan rann, ögonen svullnade igen, han fick ont i magen, kräktes fem gånger och svimmade... slutade med att han låg med syrgas, dropp och blodtryckskontroll. Sen började han hosta och sen fick han nässelutslag. Fy sjutton  stackars liten! Vet inte hur många allergitabletter han fick och även kortison. Som tur var blev han bättre så vi fick åka hem på kvällen. Usch vilken dag. Men nu vet vi, inga mer jordnötter för Hugo! 

Av Sara Emma - 7 september 2016 17:50

Ja herregud va folk det var med.... Igår var det dags för uppföljningsmöte för att prata om hur arbetsträningen går och hur jag ska fortsätta. Förra veckan gick inte alls bra, orkade inte iväg torsdag och fredag och det var längesen jag hade så ont :( Värk i ryggen, höften och benet, frös och mådde illa. Blä! Lugnade sig efter två-tre dagars vila. 

Var så sjukt nervös inför mötet, livrädd att de inte skulle tro mig eller nåt annat... bröt ihop såklart.  Jag vill inget hellre än att det ska funka , vill jobba. Som tur var så lyssnade de på mig :) Ska minska till två timmar per dag igen  och inte öka förrän  det känns okej. Två månader har jag kvar att arbetsträna. Sen hoppas jag kunna jobba lite, åtminstone 25% till att börja med. 

Var helt slut efter mötet, huvudvärk och så himla trött. Nu ska jag försöka ta det lugnt och inte ställa för stora krav på mig själv att orka med för mycket.

Kram! 

Presentation


Här är min berättelse om hur jag började få lite, lite ont i ryggen... och hur det sen fortsatte!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ryggresan med Blogkeen
Följ ryggresan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se