Senaste inläggen

Av Sara Emma - 31 december 2016 11:48

2016 har inte varit mitt bästa år precis. Värsta året var 2008 när min pappa hastigt gick bort, det var oerhört tufft och jobbigt för hela vår familj.
Detta året har varit jobbigt pga flera saker. Ryggen och värken som inte blir nåt bättre, en kronisk värkdiagnos, försökt att acceptera detta, gått hos psykolog och nu hos psyk-sköterska, har känt mig väldigt sliten och trött psykiskt. Sen har det varit annat runt omkring mig med ett par närstående, vill inte gå in exakt på vad, men det har nästan tagit kål på mig. Har haft så mycket huvudvärk och känt mig orolig. Båda betyder så mycket för mig men jag har hamnat mitt emellan och funkat som nån sorts medlare, fått ta emot lite för mycket skit. Har nu sagt stopp, jag orkar inte.
Visst har det funnits en massa glädjeämnen också under året! Absolut :) Men känner ändå att det är skönt att 2016 snart är över... det kan bara bli bättre!
Så Gott Nytt År och kram på er!

ANNONS
Av Sara Emma - 22 december 2016 10:15

Den berömda väggen är lite för nära. Känner mig psykiskt totalt slut. Så trött, orolig, ont i huvet vareviga dag, svårt att sova.
Jobbet funkar bra, det är så skönt att åka dit varje dag, hoppas innerligt att 50% kommer funka efter nyår.
Det är så mycket annat runtomkring mig som är jobbigt. Min stora dotter mår inte bra, hon har bara mig att vända sig till och självklart finns jag alltid för henne. Men det tar mycket av min energi. Sen känner jag att inte alla i familjen har den rätta förståelsen, varken för henne eller för mig.
Detta plus min värk samt oro inför framtiden med jobb mm blir för mycket. Är så rädd att krascha in i väggen nu, vill bara komma igång och jobba mer, komma igång med livet som stått lite på paus i flera år pga värk, läkarbesök, sjukskrivning mm.
Började förra veckan gå och prata med en psyk-sköterska, har väntat ett halvår på en tid där... Kändes bra men gör också att saker rivs upp och inte går att trycka undan, blir jobbigt.
I julklapp önskar jag mig enbart lugn och ro!

ANNONS
Av Sara Emma - 6 december 2016 12:59

Ja det är ju min diagnos sen i våras... tänkte skriva lite om det. En kronisk värk-diagnos är aldrig kul att få, men för mig var det som om en stor sten föll från mina axlar. Så skönt att få en förklaring på mina symtom och bekymmer!
Min ryggvärk kom smygande för 6 1/2 år sen. Det bara började en dag och sen dess har jag inte haft EN helt smärtfri dag. Inget har hjälpt, inte sjukgymnastik, akupunktur, massage, kiropraktor, vattengymnastik, stötvågsbehandling och inte ens steloperation i ländryggen... Ju mer jag har försökt träna ju ondare har jag fått. Efter alla diverse behandlingar har jag varit mycket sämre lång tid efteråt. Steloperationen gjorde allt värre, värken spred sig mer ut i höften och längre upp i ryggen. Vet inte hur många läkare, ortopeder och sjukgymnaster jag träffat. Alla har sagt samma, inget syns på röntgen det är bara att träna och bli starkare.
Men så i våras fick jag äntligen, på egenremiss, träffa en av Sveriges bästa smärtläkare, Mats Karlsson i Falköping. Han lyssnade på min historia, tittade på röntgenbilder och gjorde smärtprovokation (gjorde fruktansvärt ont!). Sen förklarade han allt, och det stämde ju så bra. Hur det förmodligen började med överansträngda muskler och triggerpunkter. (När det började var jag mammaledig och gick väääldigt mycket på promenader, timmar i sträck, helt otränad i rygg och bål... ) När det inte behandlas rätt blir det till slut kroniskt. Träning gör det snarare sämre. Det blir en ond spiral, man har ont och spänner sig och försöker träna och allt förvärras bara. Till slut påverkas själva smärtsystemet, det blir stressat och överkänsligt och reagerar helt fel. Man kan tex få refererad smärta, ont på helt andra ställen än där det finns nåt fel. Tex har jag alltid mer eller mindre ont i höger ben fast det inte är nåt fel i benet, finns heller inte nån nerv i kläm som orsakar detta. Nerver, muskelfästen och annat blir också påverkat, inte bara musklerna.
När det väl har blivit så här är det väldigt svårt att komma tillrätta med. Att träna för att få igång endorfiner funkar inte. Hård träning blir enbart en stress för kroppen. Det som gäller är balans i livet, lätt träning, korta promenader, avslapppning mm. Och acceptans. Lätt va?

Av Sara Emma - 28 november 2016 09:45

Igår hade jag en så mysig dag! Jag och min dotter var på spa :) På Skövdes badhus har de en egen spa-avdelning, Aqua vitalis. Så mysigt. Eget omklädningsrum som bara är för spa-gäster, lugnt och skönt. Man måste va över 18 år därinne så det är inga barn som tjoar och gapar, skönt ibland ;) Där finns ett solrum, flera olika bastu, bubbelpool, varm hamam-sten, upplevelseduschar mm. Man strosar runt i badrock och bara myser. Åt god lunch där också. Jösses va avkopplad jag blev, somnade som en stock när jag kom hem på eftermiddan. Skönt!

Av Sara Emma - 22 november 2016 13:03

Fy farao säger jag! Har legat i maginfluensa... det är nog det värsta jag vet. Hög feber och ont i kroppen också :( Jag blir så gnällig när jag är sjuk, tycker synd om mig själv ;) Idag är det bättre men trött och seg.

Av Sara Emma - 16 november 2016 08:58

Har nu jobbat 25% i drygt en vecka. Det går bra :) Har nog inte förstått förut hur viktigt det är att ha ett jobb att gå till, att ha en uppgift, att vara behövd, att ha arbetskamrater... Har tyckt att det gått bra att vara hemma, dagarna har rullat på. Men jag får så mycket mer energi av att komma iväg varje dag, även om det bara är två timmar. Visst blir jag trött, jag har ont... Men det var ju inte mycket bättre när jag bara var hemma. Känns som livet blir mer "normalt". Efter nyår ska jag jobba 50% och jag hoppas så mycket att det ska funka! Min doktor sa sist att vi ska inte ha heltid som ett mål (puh... ) utan vi ska testa om jag fixar 50 eller 75%, känns jättebra! Önskar så att livet bara kan få flyta på ett tag... vill inte vara styrd av FK, vill jobba, vill kunna ta semester, vill bestämma över mitt liv!

Av Sara Emma - 7 november 2016 09:51

Då var det bestämt! Från idag börjar jag jobba 25% på riktigt :) Det var nästan tre år sen... Ska göra det året ut och sen försöka öka till 50%. Vore så skönt om det funkar!

Av Sara Emma - 25 oktober 2016 08:44

Knappt två veckor kvar av arbetsträningen och en vecka kvar till nästa möte med FK. Hur fort går tiden egentligen? Tänkte summera de här tre månaderna lite.

Började i augusti att arbetsträna på mitt vanliga jobb, en förskola. Ska vara på avd med de "stora" barnen, 3-5 år. På mötet innan bestämdes att jag skulle börja med två timmar per dag, mån-fre. Sen skulle jag efter bara två veckor öka till tre timmar per dag. Ganska stora kliv när man varit hemma i drygt 2,5 år. Det gick ju inte förstås. Efter tre veckor var jag helt slut, fysiskt och psykiskt och allt kändes hopplöst. Dags för nytt möte. Var så otroligt nervös att de skulle säga att det här var din sista chans... Men som tur var verkade både FK, doktor och chef förstå att detta går för fort. Bestämdes att jag går tillbaka till två timmar och fortsätter så tills det känns att det funkar. Sen skulle jag öka om det kändes bra. Så nu har snart hela arbetstränings-perioden gått och jag gör fortfarande oftast bara två timmar. Stannar lite längre när det känns ok. Men det funkar! Känns ändå lite hoppfullt, jag klarar två timmar och är inte helt slut resten av dagen. Det är så roligt att vara på jobbet, betyder mycket mer än jag trodde. Härliga arbetskamrater :)

Nu hoppas jag att FK är nöjda med detta för tillfället och att jag kan få börja jobba 25% istället. Mitt mål är ju förstås att så småningom kunna jobba åtminstone 50% men det får nog ta sin tid. Hoppas, hoppas att jag får den tiden!

Presentation


Här är min berättelse om hur jag började få lite, lite ont i ryggen... och hur det sen fortsatte!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ryggresan med Blogkeen
Följ ryggresan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se