Ja imorn är det dags... igen... Har fått en tid på Art Clinic i Jönköping för bedömning av ryggen. Trodde inte det skulle gå så fort, men de hade tydligen tid så snabbt, bra fast jag känner mig inte riktigt beredd. De har ju fått mina journaler från Spenshult så jag hoppas jag inte behöver dra hela historien igen. Jobbigt med ny läkare en gång till och nervöst vad han ska säga. Ja, ja, jag ska försöka tänka på annat idag och ta det imorn. 

Så söt bild och så sant! 

Den här tiden som har gått sen jag gjorde steloperation i ländryggen känns lite som en dimma... Det har gått ett halvår (!) och jag vet inte vart den tiden tagit vägen? Känns inte riktigt som jag varit med... mer som om jag hade stått brevid och tittat på. Lite läskigt. Min sambo har flera gånger sagt att jag är lite som i en bubbla, inte riktigt med och att jag inte kommer ihåg saker jag sagt eller som vi har pratat om. Samma säger min dotter, fast på en tonårings  vis kan hon bli mer sur för att jag inte kommer ihåg saker hon berättat eller när jag frågar samma sak flera gånger. Jag kan även bli stressad och förvirrad när vi är och handlar tex, när det är mycket folk runtomkring. Eller när jag ska ta beslut snabbt, blir helt ställd. 

Orsakerna kan nog vara flera... Dels har jag tröttat ut mig rätt rejält innan allt detta både fysiskt och psykiskt genom att ha haft ständig värk i fyra år, plus all oro det för med sig. Det har varit många turer till läkare, sjukgymnaster, osteopater mm. Dels är själva operationen påfrestande på många sätt, både kroppsligt och psykiskt, alla mediciner gör sitt också. Sen blir man rätt isolerad när man är sjukskriven, särskilt i början, man orkar inte mycket mer än att försöka ta hand om sig själv och att sköta sin rehabträning. Dessutom är det ständiga tankar och oro om framtiden, det är fruktansvärt tröttande! Det mal och mal och mal......... 

Vilken härlig dag! Sol och 26 grader. Vi har varit och solat och badat nästan hela dagen. Vi var på ett nytt ställe som var helt underbart, klippor och en liten sandstrand och jättefin sandbotten i sjön. 

Tyvärr blir ju allt en utmaning när man har ont i ryggen, men jag tycker ändå att det gick skapligt bra idag :-) Det gäller att ta det lugnt och tänka sig för, hitta bra ställningar att sitta och ligga, bada försiktigt och inte slänga sig i vattnet, inte halka på klipporna... Försöka koppla av och njuta! 

Idag ska jag inte skriva ett enda ord om ryggen, det ni! 

Min dotter har ridit sen hon var sex år, fem gånger har hon varit på ridläger, först en gång i Tibro och sen fyra gånger i Liared utanför Mullsjö på Sjöstjärnans ridläger. Det är ett paradis för hästälskare :-) Så himla fint, välskött och välordnat! Vi har även två gånger hyrt häst därifrån, man får hyra häst från slutet av augusti till slutet av maj året därpå, under sommaren används de på ridlägren. Nu har vi inte haft nån häst på över ett år och hon har slutat rida, i alla fall för tillfället. Däremot har hon varit och jobbat en vecka på Sjöstjärnan som stallelev, vi hämtade hem henne idag, trött, nöjd och hästsugen :-)  

Azzi som var den första hästen vi hyrde :) 

Fina hästarna i hagen :) 

Det rullar väl på, om man säger så... Har haft några deppiga dagar sen i fredags när jag var hos en arbetskamrat alldeles för länge, fick så rent ut sagt förjävligt ont efter det... Har haft svårt att sova, dels pga av smärtan, dels pga av alla tankar som far genom huvet, kan man stänga av hjärnan? I tisdags var jag totalt slut, fick en sömntablett av en kompis, och jädrar vad jag sov! Nackdelen var att jag var halvdäckad hela dan efter också... fast då var ju hjärnan i och för sig rätt avstängd ;) Skönt, i alla fall för en dag. 

Jaa, så nu fortsätter jag som vanligt, tar det luuugnt... gud vad kul det är... NOT!!! 

Att man kan vara så trött... Antar att det tar på krafterna mer och mer när man har ont jämt. Man blir trött på alla möjliga sätt, i kroppen och i själen. All oro tar också ut sin rätt. 

I fredags var jag bjuden på afrikansk afton hos en arbetskamrat, hon kommer från Ghana. Det var så himla trevligt och roligt att träffa alla, jag satt där i fem timmar... Det gick ganska bra under tiden, hade kudde bakom ryggen och jag tror nästan ryggen domnade bort efter ett tag ;) Jag cyklade dit och hem, hon bor fem minuters cykelväg från mig, men jag är helt ovan att cykla sen flera år, så det var nog inte så smart. När jag kom hem hade jag värken from hell... Kunde inte sova, det satt i hela dagen efter, inget hjälper då. Lite bättre idag, men fortfarande väldigt trött i ryggen, blir värmedyna nu ikväll. Och godis :-) Måste inse att jag inte klarar sånt än tyvärr, det är inte värt det helt enkelt. 

Det här börja likna värsta depp- och klagobloggen, men det är ju valfritt att läsa... jag skriver ju mest för egen del. 

Jag mår inte alls bra... Vet inte hur jag ska orka. Orka ha ont hela tiden, orka få ont av allt jag gör, orka vara glad ändå, orka göra saker, orka hitta gnistan... Orka träna... Orkar inte ens vila längre, inget hjälper ju. Förra veckan var det lite bättre, nu är det botten igen. Kan inte sova. Värker, pulserar, bränner långt ner i ländryggen, vid svanskotan, i höger höft, i höger ljumske, i benet... Är bara så trött och slutkörd.