Idag ringde jag till ortopedmottagningen för att kolla om det är nån kallelse på gång. Det var det inte. En ortoped hade varit sjuk och de låg efter men betade av kön så fort de kunde. Jag förklarade lite att jag varit sjukskriven ett år nu och att fk och läkare vill att jag ska börja jobba fast jag inte är bättre. Plötsligt fick jag en tid den 9/2!!! Tur att man är tjatig och orkar hålla på... 

Men nu undrar jag vad ni tror, den 5/2 har jag tid hos läkaren för kortisonspruta i muskelfästet, är det dumt bara några dagar jag ska till ortopeden? Eller spelar det ingen roll? 

I fredags var jag på el-akupunkturen igen, höll på att somna... Det värsta var bara att jag knappt vaknade på hela dagen sen, framåt kvällen kände jag mig lite som människa igen. Blir sååå trött efteråt! Men det tyder väl på att jag är mottaglig i alla fall, så jag hoppas det ger effekt snart :-)  

I lördags var jag och sambon på den lokala nyårsrevyn här i stan, jättekul! Så sällan jag gör sånt nu för tiden och ännu mer sällan vi gör nåt ihop bara vi två, vi har ganska svårt att få barnvakt tyvärr. Så det var extra roligt :-)  Visst kändes det i ryggen att sitta där men jag hade med mig en kudde att ha bakom ryggen, det hjälper mycket! 

I eftermiddag ska jag träffa min chef och passa på att samtidigt hälsa på dom på jobbet en stund, måste skola in mig lite försiktigt om jag nu ska börja jobba... Vi ska prata om vad som kan göras för att underlätta för mig när jag kommer tillbaka. Det är ju chefens ansvar att se till att det funkar så bra som möjligt att börja arbeta efter en sjukskrivning. Ska bli intressant. Sen blir det ju ett möte med fk också men jag har inte fått nåt datum för det än. 

Bra text som jag hoppas stämmer! Kram! 

Idag har jag varit hos sjukgymnasten och fått elektrisk eller elektronisk akupunktur, kommer inte riktig ihåg vad det heter... Det är nån blandning av akupunktur och tens kan man säga. Man kopplar på ström till akupunkturnålarna och sen ligger man med det i ca:30 minuter. Det var faktiskt riktigt skönt! Mycket behagligare än vanlig akupunktur. Ska prova detta två gånger i veckan ett tag och se om det har nån effekt. 

Idag har jag varit på vårdcentralen hos en ny läkare igen... Men det verkar som om hon ska vara kvar ett år åtminstone så nu hoppas jag verkligen få träffa henne i fortsättningen. Min sjukskrivning gick ut i måndags så därför hade jag en tid idag. När jag kom in satt hon och läste igenom mina journaler (bara det liksom!) Jag fick faktiskt förtroende för henne direkt, en kvinna i 60-årsåldern som verkade sympatisk och faktiskt intresserad! Sen berättade hon att hon varit runt och jobbat på många olika ställen genom åren, bl a Ryggkirurgiska i Strängnäs. Och det märktes ju att hon kunde det här bättre än alla andra allmänläkare jag träffat under de här åren, hon förklarade och ritade upp ryggen på ett papper. Kunde jag inte haft turen från början att få en sån läkare? 

Sen berättade jag att jag väntar på kallelse till ny ortoped för att kolla bäckenet. Det verkade hon mycket skeptisk till... Hon undersökte och kände och klämde och sa att där jag har som mest ont är jag även svullen, och där sitter ett muskelfäste som hon tror att det är inflammation i. En kortisonspruta borde hjälpa. Precis som i maj förra året när jag var hos ortopeden på Spenshult och fick en spruta precis där och även åt diklofenak i tre veckor. Det hjälpte INGENTING! Men det trodde hon stenhårt på, så jag provar väl igen då. Om ett par veckor, fick även Arcoxia utskrivet mot inflammation. 

Sjukskriven till 22/2, innan det ska det bli möte med fk. Hon tycker att jag ska testa att jobba 25%, på villkor som vi ska göra upp på mötet, tex att jag inte kan jobba på avd med de minsta barnen just nu. Har blandade känslor inför att jobba faktiskt. Är mycket osäker på om det kommer funka. Samtidigt är jag sjukt trött på att vara hemma, grubblar alldeles för mycket, behöver träffa lite andra människor än min familj. På ett sätt är det nog bra om nån, tex läkaren, säger att Nu ska du försöka i alla fall! Själv har jag blivit så mesig och osäker och rädd för att få ondare. Skulle nog aldrig komma till skott själv! Så nu SKA jag hälsa på dom på jobbet snart! Har varit jättedålig på det. Fast jag saknar dom. 

Sen ska jag vila ofta. Slappna av, gärna på värmemadrass, massage, akupunktur, tens... Fortsätta med stabilitetsövningar. Känns verkligen som jag står och stampar, kommer ju aldrig framåt! Och jag undrar jag... Inflammation i ett muskelfäste... får man så ont av det? Så länge? Så utspritt, ut i höft, ljumske och ner i ben och knä? Känns ändå bra att få komma till ortoped en gång till, om dert så bara är för att utesluta en sak till, då vert jag åtminstone säkert att det inte är bäckenet som spökar. 

Häromdan inspirerade jag Malin till ett inlägg på hennes blogg Instabilt bäcken (se mina länkar), och hennes inlägg inspirerade mig... 

Det handlar om att vara rädd för att få mer smärta, rädd för att prova att göra olika saker, att våga eller inte våga.... Det är jättesvårt det där! Särskilt när man har den typen av värk/smärta som ofta förvärras av aktivitet. Som blir värre av det mesta man gör, som att gå promenader, att cykla, att sitta nån längre stund, att stå still länge, att dammsuga, att leka med barnen osv... När det känns bäst när man i stort sett bara vilar... Men man missar ju hela livet! Ibland måste man våga utmana sig själv lite, vara lite social, träffa vänner, göra nåt kul med familjen! Och ibland går det bättre än man tror :-)  Ibland går det inte bra, smärtan blir mycket värre, det är urjobbigt och man blir så nedslagen :( Känner sig värdelös... En svår balansgång är det. Men lite grann lär man sig vad som kan funka och inte, och hur länge. Värst för mig är att sitta länge, särskilt om det är hårt, en mjuk soffa går lite bättre. Att gå långt funkar inte heller så långpromenader funkar inte tyvärr. Runt kvarteret och till lekparken går bra, så då kör jag på det! Ska försöka prova lite mer nu ett tag! Är så trött på att inte göra nånting, och inte blir jag ju bättre av dert heller. 

Kram!

Jaa, nu har jag haft jullov från allt möjligt. Från bloggen, från Våra bästa år (som tv3 nu slutar att sända!), från bassängträning och faktiskt även från mina stabilitetsövningar. Jag behövde ett uppehåll. Nästan ett helt år har all min energi, mina dagar och mina tankar lagts på ryggen och smärtan och på att bli bättre. Egentligen har det varit så i 4,5 år men det senaste året efter min steloperation har det varit full fokus på detta. Så nu har jag försökt släppa det i ett par veckor. Svårt förstås för värken har ju inte tagit jullov om man säger så, men jag har ägnat mer tid åt annat i alla fall. Åt min familj. Har byggt så mycket med lego så jag drömmer om lego snart :-)  Har även gått ur en facebook-grupp för folk som lever med kronisk smärta, kände att det gav ingen energi, snarare tvärtom. Dessutom hoppas jag fortfarande att jag inte lever med en kronisk smärta, utan att det ska kunna bli bättre. 

Värken har varit som vanligt dessa två veckor, finns där heeela tiden, varierar lite i styrka. Så fort det är lite bättre nån dag tror jag att det har vänt, nu går det över, snart kan jag jobba! Nästa dag är det sämre igen... Väntar på kallelse till ortoped i Skövde, får väl ringa och tjata snart. 

Har varit lite sämre efter själva juldagarna, blir alldeles för mycket sittande då. Alla tre dagarna träffade vi släktingar och det har tagit på rygg, höft och ben. Fick ett nytt symtom igen, insidan av höger lår och höger knä började domna och pirra, höll på i flera dagar innan det lugnade sig. 

Nyår firade vi hemma i lugn och ro så efter maten kunde jag ligga i soffan hela kvällen, det går mycket bättre! 

Ett gott nytt år 2015 vill jag önska er alla! Jag hoppas innerligt att det blir ett bättre år. Kram!

Vill önska er alla en riktigt God Jul! 

Kram   

Ikväll har jag trotsat allt vad värk heter och varit på julkonsert! Det var sååå bra! Jag och en väninna har varit på Christmas night med Magnus Carlsson, Jessica Andersson och Pernilla Andersson. De är alla tre så himla duktiga, sjunger och showar så fantastiskt bra. Jag måste erkänna en sak... jag har länge varit lite kär i Magnus... vet ju att det är kört på alla sätt och vis ;) 

Men kolla va charmig han är!