Idag fick jag kallelse till MR av ländrygg och bäcken den 6/6. Ja så kan man ju också fira nationaldagen... Det var ju jätte bra att det gick så fort, förra gången var det sex månaders väntan så då valde jag att åka till Göteborg istället, nu fick jag tid fort i Skövde :-)  Bra också att jag får göra ny MR innan ortopedbesöket. 

För övrigt har jag legat i två dagar med feber och illamåeende, blää... Inte bra för ryggen heller att ligga så mycket, men jag har varit tvungen, har blivit fruktansvärt illamåeende när jag varit uppe :( Lite bättre idag i alla fall. 

Här går dagarna sin gilla gång. Känner mig rätt håglös. En del dar är bättre och då tänker jag att jag borde nog jobba lite, en del dar är sämre och då tänker jag att hur ska jag nånsin kunna jobba? Igår var det skapligt, tog en promenad och på eftermiddan var jag och min dotter och shoppade lite, max en timma. Idag är jag mycket sämre :(  Så länge jag inget gör, går omkring här hemma och skrotar, gör min träning, vilar, så går det skapligt. Det krävs ju så lite för att bli sämre. Det KAN inte bara bero på att mer träning behövs, efter över ett år borde det ha gjort lite nytta? Hoppas jag får en tid hos ortopeden snart, och hoppas han har någon som helst ide om vad som är fel... Usch, inte på humör idag :( 

Idag ringde äntligen ortopeden, har väntat sex veckor. Vi bestämde att jag ska få komma dit på ny undersökning och kolla höft och bäcken igen, ev ny MR också. Så nu väntar jag på kallelse igen... 

Har haft mycket värk nu ett tag, känns som det liksom sprider sig och blir ettrigare. Börjar kännas rätt tungt. 

Idag har jag testat en ny behandling hos en av sjukgymnasterna på rehabgymet där jag tränar, stötvågsbehandling. Jag misstänker ju att åtminstone en del av min värk kommer från musklerna eller muskelfästen. Jag har flera jätteömma punkter på sätesmuskeln, utåt höften och inåt mot bäckenleden, kan vara s.k triggerpunkter. Så sjukgymnasten tyckte denna behandling kunde vara värd att testa. Den används tex vid tennisarmbåge, hälsporre, triggerpunkter och muskelvärk samt spända muskler. Lite svårt att förklara hur det går till men googla på stötvågsbehandling :) I alla fall så gjorde det rätt ont, men ändå lite skönt... Har inte haft ondare efteråt som jag brukar få av det mesta, tycker det har känts rätt bra ikväll. Tänk om man kan komma tillrätta med nånting åtminstone! Ska dit nästa vecka igen för ny behandling. 

Sista tiden har jag varit så sjukt less på att bara träna hemma! Jag måste berömma mig själv lite att jag inte gett upp, i stort sett varje dag har jag ändå gjort min träning. Känns lite som att det ändå är det enda jag själv kan göra för att på nåt sätt förbättra min situation. Även om jag inte blir bättre kanske jag kan förebygga nya problem genom att hålla mig nåt sånär tränad och stark! 

Idag började jag träna på gym igen, har inte gjort det på nästan ett år nu, sen jag började få ondare förra året i maj nån gång. Men nu kände jag att jag behöver göra nåt annat, komma hemifrån och träna i en annan miljö nån gång i veckan i alla fall! Tycker att jag lärt mig så mycket det här året och känner mig mycket mer redo för gymmet nu än för ett år sen. Har tränat mycket stabilitetsövningar och mest de djupa musklerna, så nu kan jag bättre kombinera det med gym-träning. Gymmet jag tränar på är ett privat ställe där två sjukgymnaster jobbar, så det känns bra. Än så länge känns det bra i ryggen efter träningen idag, inte sämre än annars alltså. Hoppas, hoppas att det kommer funka! 

Längesen jag skrev här nu... Har inte haft lust, motivation eller ork. Vet inte vad jag ska skriva om, det händer inte mycket. Ryggen/bäckenet/höften/benet är som vanligt, bättre ibland och sämre ibland men aldrig bra. Har slutat att vila lika mycket som förut, blir ju inte bättre ändå. Försöker köra på rätt mycket på dagarna men har ondare varje kväll och längtar bara till sängen. Kör min hemmaträning och tar promenader på ca 20 min. Funderar på att börja med lite lätt gymträning igen, gjorde ju det förra våren men det var nog alldeles för tidigt efter operationen, slutade när jag började få ondare. Men nu har ju över ett år gått, allt ska vara läkt ordentligt och jag har tränat stabilitet och styrka hemma hela tiden, så nu kanske det är dags. Borde ju inte kunna skada nåt i alla fall. Vore kul att komma iväg och träna i en annan miljö ibland. 

Påsken var jättetrevlig :-)  Min bror med familj var här och hälsade på, de bor i Stockholm. Så roligt för mina barn att träffa kusinerna, det blir inte så ofta tyvärr. Fint väder också, fast lite kyligt. Riktigt mysigt! 

Idag hade jag tid för läkarbesök på vårdcentralen. Eftersom min förra läkare slutade hastigt så blev ju avstämningsmötet uppskjutet och jag fick tid hos en ny läkare, idag. Undrar vilken läkare i ordningen det är nu på ett år? Förutom tre olika ortopeder så tror jag detta var allmänläkare nr 5 eller 6... Suck. Hon hade i alla fall skummat igenom journalerna och visste lite vad det handlade om. Eftersom jag inte blev bättre efter blockaden så ska jag ju kontakta ortopeden igen nu, och hon tyckte inte det var läge att ha avstämningsmöte innan det. Så sjukskriven två månader till och ska kontakta ortopeden, så ser det ut nu. Olika bud om man säger så. Vet inte vad fk kommer tycka om detta för de var nog på gång med det där mötet... Får se vad som händer. 

Här är det precis som vanligt kan man säga. Jag går på promenader, gör min träning, går på akupunktur, vilar... planerar och planerar min tillvaro för att det ska bli så bra som möjligt. Är så sjukt trött just på det, att hela tiden tänka framåt och planera, om jag ska handla idag, då måste jag vila före och efter... då kanske jag inte orkar träffa min kompis och fika sen... och så är det ju hockeyträning ikväll... kanske min sambo kan åka.... eller ska jag handla imorn... nej då ska jag till sjukgymnasten... osv.............................. Fatta att min hjärna är trött och helt förvirrad?! Och blir jag bättre i ryggen av detta? Efter att ha hållt på så här i flera år, och särskilt sista året, borde det ju ha gett resultat i så fall, jag borde märka att värken blir bättre. Men nej! Det är ju likadant. Har börjat fundera på hur jag lever mitt liv egentligen. Att hålla på så här ett tag efter steloperationen är ju helt befogat, allt för att få bästa förutsättningarna att bli bra/bättre. Men att fortsätta i evighet med nåt som inte verkar fungera? Vart tar livet vägen då? Hur länge ska livet vara på paus i väntan på att bli bra? Sakta, sakta, sakta har jag börjat tänka om... Detta har skett gradvis och med hjälp av flera bloggvänners inlägg och med hjälp av en bok som jag blev tipsad om på Rehabbloggen (se mina länkar). Boken heter Att leva med smärta, ACT som livsstrategi. Det står så mycket klokt i den. Mycket som är jobbigt att ta till sig och jag känner igen mig i nästan allt som står där. Vet inte om jag är helt beredd på att tänka om helt ännu, men tankarna börjar gro... 

Några exempel på vad boken handlar om:

# hur lätt man hamnar i en evig jakt på svar, vad kommer smärtan ifrån? Nånting måste ju va fel... Hur man gör undersökning efter undersökning, söker nya läkare, sjukgymnaster, naprapater mm. Provar behandling efter behandling, medicin efter medicin. Ingenting funkar särskilt bra. Livet består av att googla, sjukhusbesök osv... 

# hur man gradvis begränsar sitt liv mer och mer, tar bort aktiviteter, socialt umgänge mm av rädsla för att bli sämre, få mer ont. Men hjälper det, blir man bättre? Oftast inte. 

# hur man sätter sitt liv på paus, tänker att man ska göra en massa sen, sen när man är bättre. Men när blir det? Blir det alls? 

Jobbiga frågor som ni förstår. Men jag börjar komma till en punkt känner jag, där jag måste välja snart. Visst hoppas jag fortfarande på att hitta nån lösning eller förklaring på mina problem, men under tiden då? Jag rekommenderar denna bok till er som känner er berörda! 

Kram!