Inlägg publicerade under kategorin Ryggresan

Av Sara Emma - 1 januari 2015 22:26

Jaa, nu har jag haft jullov från allt möjligt. Från bloggen, från Våra bästa år (som tv3 nu slutar att sända!), från bassängträning och faktiskt även från mina stabilitetsövningar. Jag behövde ett uppehåll. Nästan ett helt år har all min energi, mina dagar och mina tankar lagts på ryggen och smärtan och på att bli bättre. Egentligen har det varit så i 4,5 år men det senaste året efter min steloperation har det varit full fokus på detta. Så nu har jag försökt släppa det i ett par veckor. Svårt förstås för värken har ju inte tagit jullov om man säger så, men jag har ägnat mer tid åt annat i alla fall. Åt min familj. Har byggt så mycket med lego så jag drömmer om lego snart :-)  Har även gått ur en facebook-grupp för folk som lever med kronisk smärta, kände att det gav ingen energi, snarare tvärtom. Dessutom hoppas jag fortfarande att jag inte lever med en kronisk smärta, utan att det ska kunna bli bättre. 

 

Värken har varit som vanligt dessa två veckor, finns där heeela tiden, varierar lite i styrka. Så fort det är lite bättre nån dag tror jag att det har vänt, nu går det över, snart kan jag jobba! Nästa dag är det sämre igen... Väntar på kallelse till ortoped i Skövde, får väl ringa och tjata snart. 

Har varit lite sämre efter själva juldagarna, blir alldeles för mycket sittande då. Alla tre dagarna träffade vi släktingar och det har tagit på rygg, höft och ben. Fick ett nytt symtom igen, insidan av höger lår och höger knä började domna och pirra, höll på i flera dagar innan det lugnade sig. 

Nyår firade vi hemma i lugn och ro så efter maten kunde jag ligga i soffan hela kvällen, det går mycket bättre! 

 

Ett gott nytt år 2015 vill jag önska er alla! Jag hoppas innerligt att det blir ett bättre år. Kram!

Av Sara Emma - 18 december 2014 11:38

Tror inte det är bra att va hemma så här länge, hjärnan funkar ju inte längre... Träffade min stora dotters farmor på stan härom dagen (jag och hennes pappa gick isär för ganska många år sen),  och hon frågade vilket nummer vi bor på. Gatan visste hon men inte nummret... och jag blev helt ställd! Men herregud, vilket nummer bor vi på!!! 18 eller 19 tror jag, sa jag... Gissa om hon skrattade. Hemma var jag tvungen att kolla, 19 bor vi på... 


Igår var jag hos min sjukgymnast, ringde förra veckan för jag kände att jag behövde prata med honom och se om han hade några nya ideer... När jag kom dit igår så plockade han fram en tens-apparat och sa att då provar vi med tens idag då! Eh... jag har ju redan fått en som jag använder varje kväll, sa jag. Va?! säger han, men vi pratade ju om det i telefon, att du skulle få prova tens? Alltså, jag kände mig som en idiot! Hörde jag inte eller lyssnade jag inte eller är jag bara helsnurrig??? 

Vi pratade ett tag i alla fall och till slut grät jag så tårarna sprutade :( Såhär ska du göra hos läkaren och ortopeden nästa gång, sa han, du får inte bita ihop och va duktig då! Visa hur jobboigt det är. 

Sen bestämde vi att jag ska börja med elektrisk akupunktur efter nyår och se om det kan lindra lite. 

Lärde mig nåt nytt också. När vi pratade om akupunktur sa jag att jag tycker att jag är ganska smärttålig men just akupunktur är obehagligt. Annars är jag ju van vid smärta och klarar det rätt bra. Men då sa han att det är två helt olika saker, att tåla och vänja sig vid långvarig smärta är en sak. Däremot blir man då ofta mer smärtkänslig när det gäller annan smärta som tex akupunktur, för kroppen har redan ont och slår fort och lätt på smärtimpulserna. Där ser man! 


Idag har jag haft besök av en arbetskamrat, jättekul, saknar henne och de andra jättemycket! 

Av Sara Emma - 16 december 2014 22:37

Ringde ortopedmottagningfen i Skövde idag för att kolla så min egenremiss kommit fram. Det hade den, och den hade blivit godkänd! Så nu väntar jag på kallelse, hoppas det går fort! 

Av Sara Emma - 14 december 2014 22:29

Att det kan vara så tröttsamt med värk... Och att inte denna eviga värk kan tröttna nån gång, ta en liten paus kanske? Men nää då, det ska jag inte inbilla mig, att jag ska slippa undan, eller ens glömma för en liten stund. För just nu är värken så ettrig, intensiv och brännande, så den går liksom inte att undgå. Den värken som jag får längre upp i ryggen kan jag oftast vila bort, den känns mer okej. Men den värken som börjar vid höger si-led och sprider sig ner i skinkan, ljumsken, höften och benet, den finns kvar hela tiden. Bultar, molar och bränner. Så jäkla intensivt. Vet inte var jag ska ta vägen, vill bara komma undan ett tag. 

Av Sara Emma - 10 december 2014 13:47

Usch vad trött jag är på allt nu! Om jag nu inte blev bättre efter operationen, kunde jag inte åtminstone få vara i samma skick som innan? Nu känns det som jag bara blir sämre, nya krämpor tillkommer. Har mer ont i höft, ben och ljumske nu, värker hela tiden. Värken långt ner i ländryggen, över si-leden är mycket sämre och ettrigare. Sätesmuskeln på höger sida krampar och känns som den ska gå av eller lossna, känns som nåt rör sig och gör ont. Blir fortfarande 11 månader efter operationen så himla trött i ryggen och får värk, i hela ryggen. Känns som varenda muskel är överkänslig. Orkar faan inte mer snart! Svårt att se fram emot nåt, får ju bara ont av allt. Får hela tiden ställa in saker, orkar inte sitta, blir helt osocial. Ser inte fram emot julhelgen, kommer bara bli jobbigt. Men kommer förstås kämpa på och vara med och vara trevlig... Har tackat nej till julfest på jobbet, tackat nej till julbord med släktingar 10 mil härifrån, SKA på julgala med Magnus Carlsson nästa fredag men får skippa restaurangbesöket innan... Fy fan rent ut sagt vad begränsad man blir! Tänker ibland att jag ska minsann vara med och göra roliga saker, det ska gå, men fasen vad det straffar sig, är inte värt det! Blääää!!!!

Av Sara Emma - 7 december 2014 21:58

Har inte skrivit på ett tag nu, känns inte som jag har så mycket att skriva om ibland. Vore roligt att skriva om lite positivare saker, känns som jag bara gnäller här. Men bättre här kanske än med familjen. 

 

I alla fall, i fredags fick jag brev. Från typ kungen kändes det som ;) Inte riktigt, men från ortoped Bengt Sturesson i Ängelholm. Kändes riktigt bra att det var han själv som skrev och inte nån sköterska eller sekreterare. Brevet var både bra och dåligt kan man säga. 

Dåligt: han skrev att jag måste gå via mitt hemsjukhus och få remiss därifrån till Ängelholm. (Varför finns då egenremiss och betalningsförbindelse undrar jag? )

Bra: han skrev att det lät som mina problem absolut kan komma från bäckenleden (bra? ja för allt är bättre än ovisshet). Han skrev även namnet på en ortoped här som han vet är duktig på just det. Även bra att han skrev allt detta i ett personligt brev som jag kan skicka med till ortoped-mottagningen i Skövde. 

Så nu har jag skickat iväg en ny remiss med brev både från Bengt Sturesson och från ortopeden i Jönköping som också skrev att mitt bäcken bör undersökas. Så nu väntar jag på nytt brev... Tååålamoood!!! 

Av Sara Emma - 2 december 2014 14:56

När man är sjukskriven så här länge har man alldeles för mycket tid att fundera. Hur det ska bli, vad som är bäst att göra, hur man mår mm... 

Jag har ju skickat egenremiss till ortoped i Ängelholm som jag vet är duktig. Kändes jättebra att få iväg den. Men sen går jag här och funderar, fram och tillbaka, hit och dit... Jag kanske överdriver? Hur stora problem har jag? Hur ont har jag? Jag har ju läst om en massa olika människor med samma bekymmer som mig, en del har knappt kunnat gå pga smärtan, en del har gått med kryckor eller suttit i rullstol, en del har krupit på golvet för att benen inte bär dom... Så svåra problem har inte jag... Jag kanske borde bita ihop och härda ut, tänker jag ibland. 

Men så tänker jag på hur det faktiskt är för just mig, inte för nån annan för det finns ju alltid de som har det värre. Och så här är det:

Jag har värk hela tiden, mer eller mindre, men aldrig så lite att jag kan glömma den. Jag kan inte sitta eller åka bil nån längre stund utan att få mer ont. Jag kan gå promenader på max 20 minuter, sen börjar höft och ljumske göra ont. Jag kan inte cykla. Inte simma. Inte träna annat än stabilitetsövningar. Inte gå i affärer och shoppa mer än nån timme högst. Inte dansa. Svårt att sova. Inte jobba. 

Så det var nog inte fel att skicka remiss? 

Av Sara Emma - 27 november 2014 10:09

Igår ringde jag till vg-region för att kolla hur man får betalningsförbindelse, det måste man ha för att kunna skicka egenremiss utomläns och få besöket betalt av västra götalands-regionen där jag bor. Det låter så himla krångligt så jag blir snurrig bara jag tänker på det. Trodde det var besvärligt och att det skulle till nån instans och godkännas. Jag blev i alla fall kopplad till ortoped-mottagningen i Skövde och förklarade vad det gällde, att jag vill skicka egenremiss till bäckenspecialist i Ängelholm, och att jag undrade hur man får en betalningsförbindelse? Vänta lite, sa hon i telefonen, jag ska bara höra med en kollega... Det här går aldrig tänkte jag. Sådär, säger hon sen, då är det ordnat, jag skickar iväg det nu så har de den i morgon! 

Var det så lätt? Jag trodde det var den svåra biten. Fick ju sätta mig direkt och skriva min remiss och fyllde även i en smärtkarta, åkte till posten och la brevet på lådan... Så det kommer väl fram till Ängelholm idag... Nu har jag satt nästa boll i rullning. 

Skapa flashcards