Jag har fått en diagnos! Känner mig på nåt sätt lite glad och lättad trots att det inte är nån särskilt kul diagnos. Men ändå! Nu vet jag åtminstone, nu har jag nåt att utgå från, nu vet jag vad som är bra och inte bra för mig. 

Igår var jag hos en smärtläkare, en av Sveriges bästa på StOlofs smärt klinik i Falköping. Han har även föreläst om långvarig smärta på den MMR jag har gått. Undersökningen var hemsk :( tänkte nästan fly... Han gjorde provokationstest genom att sticka in akupunkturnålar där jag har som mest ont, först hade han ju tryckt överallt och hittat dessa punkter... Fy f-n rent ut sagt! Gjorde sjukt ont, strålade ner i hela benet. Måste tillägga att han innan besöket hade fått mina journaler och visste allt som gjorts tidigare med min rygg. Han gjorde också en noggrann undersökning av reflexer, motorik, nervbanor mm. Sen förklarade han att min diagnos är Myofaciellt smärtsyndrom.

Detta börjar ofta som nån sorts överansträngning av en muskel, sen bildas triggerpunkter, får man rätt diagnos från början kan det behandlas och läka ut. Får man inte det blir det sämre... sen är karusellen ofta igång. Man får ondare och söker läkare, sjukgymnast mm till slut gör man röntgen och hittar tex som i mitt fall en diskkompression i ländryggen. Det kan ge symtom på de ställen jag hade ont. Man hamnar hos ortoped som enbart kollar på skelettet och på röntgenbilder. De ser att det finns nåt i ryggen man kan åtgärda och föreslår steloperation. Desperat går man med på det... och blir sämre :(  Ortopeden säger att operationen gick bra, allt ser fint ut och skruvarna sitter där de ska, vi kan inget mer göra! 

Min smärta smög sig på för snart sex år sen, sen dess har det långsamt blivit sämre. Det började efter att jag var gravid, fick en pojk på 4,7 kg som jag bar på och säkert felbelastade, dessutom var jag väldigt otränad. Gick minst två timmar med vagnen varje dag. Antagligen började detta redan då. Synd att ingen visste bättre! Smärtläkaren tror att detta varit problemet hela tiden, har dessutom en axel och arm som värker och domnar till och från, och det är typiskt menar han, det dyker upp nya ställen. Har det väl börjat är man känsligare. Om min rygg behövde opereras eller inte är det ingen som vet... kanske? Nu är den stark som stål i vilket fall ;) Men förmodligen har operationen gjort värken värre. Vid Myofaciellt smärtsyndrom är inte bara muskler överansträngda, bindväv,  leder och muskelfästen gör också ont. Dessutom är hela smärtsystemet upprepat och överkänsligt. 

Det som gäller nu är balans i livet... inte stressa, äta bra, avslappning, lågintensiv träning. 

Ja då har redan en vecka gått efter att min MMR  slutade förra fredan.  Tiden bara försvinner! I måndags började jag på Basal kroppskännedom, det kommer vara varje måndag och onsdag i fem veckor. Känns som en bra fortsättning på MMR:en. Måste komma igång med träning igen också, och promenader. Har känns mig så dränerad på energi ett tag, har lite svårt att ta tag i nåt. Känner mig lite låg, allmänt trött. 

En sak går bra, och det är kosten :) Kör ungefär lchf. Jag som är värsta godisråttan är knappt sugen alls längre! Äter mycket bär istället om jag är sugen. Eller smoothie. Har dock märkt tydligt att om jag fuskar, då är det kört! Åt en efterrätt på restaurang för ett tag sen och jösses vad sötsugen jag blev... länsade skåpen hemma sen ;) Bättre att låta bli, men ibland är det ju bara sååå gott! Lägger in lite nya länkar till sidor som inspirerar mig när det gäller kosten! 

Kram <3 

Har hamnat i något av en svacka. Känns tungt. Tror det är flera saker som spelar in. 

# Det är sista veckan på min MMR nu, det har gått så sjukt fort! Åtta veckor redan. Det tog ett par veckor att komma in i det ordentligt och att lära känna de andra i gruppen. Nu har jag separationsångest... kommer sakna många av dom ordentligt! Det är även först i slutet nu som allt börjar sjunka in, och då är det slut? Behöver några veckor till! 

# Eftersom MMR:en snart är slut så närmar sig nästa möte med FK, läkare och chef, och jag får PANIK! Känns som jag har fått alla chanser nu, finns liksom inget mer att ta till? Nu blir det jobba eller slängas utför ättestupan... så känns det. 

# Har ju fått träffa en psykolog på min MMR som varit jättebra. För bra... första gångerna kom jag levande därifrån ;) men i fredags brast det. Hann bara sätta mig i stolen och säga att jag inte kände mig i toppform precis, sen bölade jag i 45 min. Bölade över allt och inget. Jag har i flera år skjutit ifrån mig allt jobbigt, främst mina ryggproblem, men nu gick det inte längre och det blir så sjuuukt jobbigt! Fick migrän på kvällen såklart :(  I vilket fall förstår jag att detta är nödvändigt och att jag nog behöver fortsätta ett tag och prata med nån. 

# Mitt blodtryck har varit högt och det sista har jag fått äta både min vanliga medicin plus en vätskedrivande tablett. Alltså nu är det nog för lågt, är så yr och trött och känner mig liksom svag. Måste ringa doktorn... 

Det var det. Kram! 

Sex veckor av MMR har redan gått, bara två veckor kvar! Fattar inte hur fort det går... Jag tycker det är bra och intressant men är lite osäker på om det kommer hjälpa mig framåt. Visst får man hjälp att tackla smärtan och verktyg att hantera sin situation,  och det är ju bra. Mycket kunskap om kronisk smärta har jag fått också. Men att helt acceptera min värk, där är jag inte än... Hoppas fortfarande på mirakel... Ska få träffa en av Sveriges bästa smärtläkare som jobbar på Mösseberg där rehaben är. Hoppas det blir snart. Sen är det möte med FK och läkare 2/6... alltid lika kul :( 

Kram 

Är så himla trött... i huvet på nåt sätt, orolig, glömsk, känslig... Skör... 

Nu har redan halva MMR:en gått, bara fyra veckor kvar. Känner oron och paniken komma krypande. Vad händer sen? Hatar detta! Denna ovisshet hela tiden. Vad tycker läkaren sen, och FK? Pratade med psykologen på MMR om detta i fredags, och fick i läxa att idag måndag, ringa FK. Usch... Han menar att det är viktigt för mig att ha en plan, att veta ungefär hur planen ser ut, så därför måste jag ta tag i det nu för att kunna släppa det lite. Dessutom menar han att det är bra att visa att man tar initiativ och är aktiv i sin rehab. Han är klok. Så jag ringde, men han var på möte till kl.12 puh.... fick huvudvärk. 

Daisy, min nya elcykel! Hon måste ju ha ett namn och det första som slog mig när jag såg henne var Daisy ;) Min bil heter Sixten :) och min gamla bil hette Helmer... 

Jag har funderat länge på att köpa en elcykel,  får ont direkt när jag cyklar på en vanlig cykel. Saknar verkligen friheten med att cykla. Men dels är de dyra, dels har jag en jättefin cykel och sen har jag väl hoppats på att bli bättre och kunna cykla. Men nu kände jag att va tusan, hur länge ska jag vänta och hoppas? Lite som ett nederlag känns det... som att jag ger upp och anpassar mig... Men va rolig den är att cykla på, swish säger det, bara susar fram! Och visst är hon fin, Daisy? 

Puh... hade en jättetrevlig påskafton igår, släkten var här på påsklunch och stannade till kvällen. Vi hade knytkalas så det var skönt! Sen blir det ju alltid mer jobb när man är hemma hos sig, man ska duka mm. 

Vi var 12 stycken, inte så många men alla pratar och det blir skojigt,  det blir flera samtalsämnen kors och tvärs över bordet. Jag fick nästan panik... fick gå ifrån och vara ute i köket flera gånger. Huvudet kändes som ett vakuum,  det tjöt i öronen... fick huvudvärk. Orkade bara inte. Blä... 

Tredje dagen på min MMR idag. Det tar på krafterna. Idag började dagen med promenad, den "korta" rundan... vågar inte ens tänka på den "långa". Mina promenader hemma är korta och intensiva, jag går i ganska bra tempo i 20-25 min. Här gick vi lååångsamt i 45 min och min rygg går aaav! Pallar inte att gå långsamt i grupp, behöver gå i mitt eget tempo. 

Efter det hade jag träning med sjukgymnasten, fick ett eget träningsprogram. Tjoho! Hej & hå... Det här fixar du, säger hon, du är ju stark och rörlig. Ok, jag ringer dig ikväll när jag har skitont, då kan jag berätta om jag klarade det... Jag ska verkligen ge det en chans, vore så kul om det funkade!

Sen hann jag lägga mig ner och vila en halvtimme, puh... 

Efter lunch var det basal kroppskännedom. Avslappning och andningsövningar och om balans i kroppen, intressant. 

Gruppen är härlig och vi ger varann mycket energi :) Känns lite lyxigt, det är ett så fint ställe, Mössebergs kurort, med vackra omgivningar. Ska verkligen försöka ta till vara på detta och hoppas det leder till nåt bra! 

Kram!