Har blivit så stresskänslig... oroar mig för allt. Förr var jag lugn... visst jag blev stressad och nervös för saker då också, men nu och de senaste åren är det mycket värre. Får även fysiska symtom, förr kunde jag få migrän om jag var riktigt orolig tex, men nu blir hela kroppen påverkad.

Första gången jag rent fysisk kände av detta var när jag fick beskedet att min pappa hade obotlig cancer, det är åtta år sen. Hela min kropp ville vända sig ut och in och jag var tvungen att kräkas... Har aldrig mått så dåligt nånsin som de efterföljande veckorna, migrän, magkatarr, illamående mm. Plus förstås en stor oro och sorg, ren ångest. Fem veckor senare var han borta, då blev allt bara tomt.  

Sen dess får jag såna här starka reaktioner då och då. Varje gång jag ska till en läkare, ortoped, psykolog tex... Har suttit i väntrum många gånger och trott att jag ska svimma. Huvet susar, det ringer i öronen, jag mår illa och vill spy... Dessutom blir min värk mycket värre. Förra veckan var jag hos min läkare på vc för vi skulle prata lite inför mötet med FK. Hon skulle även kolla blodtrycket för jag har fått en ny medicin och trycket har blivit väldigt lågt... Sitter i väntrummet och stressar upp mig, huvet bara snurrar, så fort jag kommer in till doktorn bryter jag ihop. Och blodtrycket är ju skyhögt förstås. Sen hade vi ett jättebra samtal och det kändes bra inför nästa möte. Tills idag, när det var dags. Samma visa igen... gud vilken huvudvärk jag har nu efteråt kan jag säga :( 

Mötet gick väl som förväntat, sjukskriven till 7/8 och sen börja arbetsträning på mitt vanliga jobb. Tyckte dock att både handläggaren från FK och en personalansvarig från kommunen verkade tveksamma till att det kommer funka... men jag vill ju ändå ge det en chans till, jag gillar ju mitt jobb och mina arbetskamrater! De tyckte ändå att jag skulle börja fundera på vad jag skulle kunna göra annars, vad som skulle funka bättre. Svårt. 

Nu har jag nio veckor på mig att landa, att varva ner, att försöka komma igång med promenader och skonsam träning, att prata med en psykolog och att bara vara. 

Kram!

 

Annie

5 juni 2016 20:01

Vad jobbigt för dig :/
Kan bara säga att jag verkligen känner igen mig i det du skriver om, jag har också blivit ( tycker jag själv) extremt stresskänslig ..
Var inte alls så här stresskänslig förut när jag hade min resa med diskbråcken, detta har kommit med de nya smärtorna/symtomen ..

Hela min kropp blir så påverkad och blir också nervös, som du beskriver. Men jag har ju min ångest och depression också.

Förstår att du vill försöka igen med jobbet, men det är nog ändå bra att dem har den insikten :)

Sv: Tack<3

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annie

7 juni 2016 13:07

Sv: Det låter bra :)

Hur mår du idag?

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annie

7 juni 2016 14:19

Sv: Förstår att du grubblar och blir orolig, det skulle jag med bli :/
Jobbigt med allt runt omkring.

Det går så upp och ner för mig både med ångest/depressionen och det fysiska. Men jag mår iaf lite bättre psykiskt nu, äter ju antidepp och går till psyk ssk. Försöker att inte grubbla för mycket, för det drar ner mig så pass mycket :/

Tar en dag i taget, men idag är iaf en ok dag :)
Och ska träffa en kompis senare :)

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Aldrig får det va lugnt i livet. Svårt att hitta en varaktig balans när livet krånglar till allt. Berättar mer senare, just nu är allt uppochner och ryggen är det sista jag tänker på tyvärr. ...

Oj va länge sen jag skrev här! Har inte riktigt orkat, men nu ska jag uppdatera lite. Har fått godkänd sjukskrivning på 25% tom 31/8. Trodde jag aldrig. Så jag jobbar på 65% och är tjänstledig 10% och sjukskriven 25%. Funkar jättebra! Så skönt att ...

Har tänkt på en sak... jag är nästan aldrig sjuk numera. När jag var sjukskriven i tre år så tänkte jag att det är nog för att jag inte träffar så mycket folk, men nu har jag varit tillbaka ett par år om man räknar från att jag började arbetsträna, o...

Trodde jag aldrig, och inte min doktor heller ;) FK beviljade min sjukskrivning på 25% i tre månader till! Utan att krångla. Jag var helt beredd på att fajtas igen men nu slapp jag det ett tag, så skönt! Har höjt dosen på saroten för att se om det ...

Är så glad för jag har lyckats förlänga mina promenader :) Klarar nästan 40 min i rask takt nu, det är sååå skönt! Max 20 min har funkat förut och det har känts så meningslöst, tappade lusten helt. Men nu känns det ju som att det faktiskt gör lite ny...