Annie

26 augusti 2015 16:40

Men va? .. hur kan läkaren tycka att du ska börja jobba när du inte varit på avstämningsmöte eller när du fortfarande har så ont? :(
Livet är ju mer än jobb, det gäller ju att kunna funka ok i vanliga livet med!

Dem måste ju se till hur den enskilde patienten mår .. om man inte blivit bättre, hur ska det då funka att jobba-när det inte gjorde det innan ..

Hoppas det ordnar sig! tänker på dig ska du veta<3

Kramar

Anna

26 augusti 2015 19:22

Usch, lider med dig. Det är inte roligt att behöva kämpa mot läkarna. De vet ju inte hur det känns och vad man kan göra utan att få ont. Det är ju stor skillnad att jobba, även om man bara gör det på 25% mot att vara hemma och göra det som man ska i sin takt. Själv började jag jobba 25% i slutet av april men jag var tvungen att vara hemma någon dag pga smärtan. Men jag hade gjort upp det med min chef innan jag började att jobba och nu jobbar jag 50% men det är med hjälp av korsett och att jag är till sjukgymnast 1-2 ggr/vecka som manipulerar mitt bäcken. Men idag sa han att han vill se längre tid som det håller än vad det är nu. Jag kör med mycket värme över muskelfästet för att hoppas att det ska lugna ner sig.
Har du känslan av att något flyttar sig vid bäckenleden och att det är som grus ibland? Det har jag och det är inte roligt för då blir det sämre i ryggen.
Jag har iaf fått kallelsen till Ängelholm nu, men det är med delade känslor eftersom jag inte vill göra en tredje ryggoperation på tre år.
Ha det bra och hoppas det fixar sig med sjukskrivningen!
Kram

Malin

27 augusti 2015 07:40

En del läkare är så oempatiska och oförstående...
Har läst en del om just detta :( skriv ner så mycket som möjligt om vad du klarar och inte klarar hur det påverkar dig i arbetslivet och privat. Tex kan, du sitta ner längre perioder eller stå. Bära osv. Många säger att det gäller att vara övertydlig när det gäller försäkringskassan. Jag har ju inte varit i kontakt med de än men känner att det kommer jag nog bli... :(
Nu har det ju gått bättre än vad jag trott när jag jobbar, men man vet aldrig när bakslagen slår till. Och visst får man ondare. Ibland känns det så orättvist att man ska jobba och kämpa på med vården när andra som "mår bra" bara mår bra om du förstår. Eller de som träffar så bra läkare som man aldrig skälv träffat. En sån läkare skulle jag vilja ha :)
Hoppas du snart får reda på varför du har så ont. Är det bengt Sturesson du ska träffa på ängelholm? Har hört att han både är duktig och bra att ha och göra med.

Emma

28 augusti 2015 17:01

Huuaaa det där känner jag igen. Det är så jäkla dåligt när en specialistläkare skriver till husläkaren att man kommer att bli bra, att man ska börja jobba ås snart som möjligt osv. Och det där med att man ska börja långsamt med några veckor (!) på 25% osv.. Några veckor? Är det långsamt? Usch det där var precis vad min husläkare sa efter min behandling på smärtcenter också och jag var typ i chock efteråt. Jättebra att du lyckades dra ut på det med ett avstämningsmöte först. Ett tips är att prata ihop sig med läkaren innan, eller kolla om du har något sjukgymnast som kan vara med på mötet som kan intyga att du inte är bra. Finns inget värre än när de sitter och kolla ner i sina papper och säger att allt ser bra ut. STOR KRAM till dig!

Liza

30 augusti 2015 17:02

Men VA?!?!Gaaaah,räcker det inte med att ha ont-måste man alltid behöva kämpa med allt annat oxå?Hoppas mötet med Fk går bra iaf,och att du får komma till specialisten snart.kramar

Jennie

8 september 2015 18:35

Nä men usch va tufft...Symptom o mående som ska bestämma inte tolkning av MR. Arg jag blir när jag hör sånt. Hoppas innerligt det ska lösa sig. Kram Jennie