Häromdan inspirerade jag Malin till ett inlägg på hennes blogg Instabilt bäcken (se mina länkar), och hennes inlägg inspirerade mig... 

Det handlar om att vara rädd för att få mer smärta, rädd för att prova att göra olika saker, att våga eller inte våga.... Det är jättesvårt det där! Särskilt när man har den typen av värk/smärta som ofta förvärras av aktivitet. Som blir värre av det mesta man gör, som att gå promenader, att cykla, att sitta nån längre stund, att stå still länge, att dammsuga, att leka med barnen osv... När det känns bäst när man i stort sett bara vilar... Men man missar ju hela livet! Ibland måste man våga utmana sig själv lite, vara lite social, träffa vänner, göra nåt kul med familjen! Och ibland går det bättre än man tror :-)  Ibland går det inte bra, smärtan blir mycket värre, det är urjobbigt och man blir så nedslagen :( Känner sig värdelös... En svår balansgång är det. Men lite grann lär man sig vad som kan funka och inte, och hur länge. Värst för mig är att sitta länge, särskilt om det är hårt, en mjuk soffa går lite bättre. Att gå långt funkar inte heller så långpromenader funkar inte tyvärr. Runt kvarteret och till lekparken går bra, så då kör jag på det! Ska försöka prova lite mer nu ett tag! Är så trött på att inte göra nånting, och inte blir jag ju bättre av dert heller. 

Kram!

Jaa, nu har jag haft jullov från allt möjligt. Från bloggen, från Våra bästa år (som tv3 nu slutar att sända!), från bassängträning och faktiskt även från mina stabilitetsövningar. Jag behövde ett uppehåll. Nästan ett helt år har all min energi, mina dagar och mina tankar lagts på ryggen och smärtan och på att bli bättre. Egentligen har det varit så i 4,5 år men det senaste året efter min steloperation har det varit full fokus på detta. Så nu har jag försökt släppa det i ett par veckor. Svårt förstås för värken har ju inte tagit jullov om man säger så, men jag har ägnat mer tid åt annat i alla fall. Åt min familj. Har byggt så mycket med lego så jag drömmer om lego snart :-)  Har även gått ur en facebook-grupp för folk som lever med kronisk smärta, kände att det gav ingen energi, snarare tvärtom. Dessutom hoppas jag fortfarande att jag inte lever med en kronisk smärta, utan att det ska kunna bli bättre. 

Värken har varit som vanligt dessa två veckor, finns där heeela tiden, varierar lite i styrka. Så fort det är lite bättre nån dag tror jag att det har vänt, nu går det över, snart kan jag jobba! Nästa dag är det sämre igen... Väntar på kallelse till ortoped i Skövde, får väl ringa och tjata snart. 

Har varit lite sämre efter själva juldagarna, blir alldeles för mycket sittande då. Alla tre dagarna träffade vi släktingar och det har tagit på rygg, höft och ben. Fick ett nytt symtom igen, insidan av höger lår och höger knä började domna och pirra, höll på i flera dagar innan det lugnade sig. 

Nyår firade vi hemma i lugn och ro så efter maten kunde jag ligga i soffan hela kvällen, det går mycket bättre! 

Ett gott nytt år 2015 vill jag önska er alla! Jag hoppas innerligt att det blir ett bättre år. Kram!