Det här börja likna värsta depp- och klagobloggen, men det är ju valfritt att läsa... jag skriver ju mest för egen del. 

Jag mår inte alls bra... Vet inte hur jag ska orka. Orka ha ont hela tiden, orka få ont av allt jag gör, orka vara glad ändå, orka göra saker, orka hitta gnistan... Orka träna... Orkar inte ens vila längre, inget hjälper ju. Förra veckan var det lite bättre, nu är det botten igen. Kan inte sova. Värker, pulserar, bränner långt ner i ländryggen, vid svanskotan, i höger höft, i höger ljumske, i benet... Är bara så trött och slutkörd. 

Oj vilken varm dag! 29 grader... blev så skönt nu ikväll när regnet och åskan kom. Den här veckan är jag och min 5-åring lediga, min dotter har sommarjobb och min sambo jobbar en vecka till. Det är ju mysigt, men han kräver lite mer än jag orkar just nu, vi ska leka och spela fotboll mm... Det känns i ryggen, molvärker... Så där har jag fått beviset på att jag behövde förlängd sjukskrivning :( 

Äntligen kan jag pusta ut... ett tag till i alla fall! Har pratat med doktorn idag, världens bästa doktor :-) Lugn, saklig och inget stressad. Blev sjukskriven två månader till och så skickar han alla journaler till Art Clinic som ska ta över de patienter som behöver fortsatt hjälp nu när Spenshult läggs ner. Art Clinic finns i Göteborg och Jönköping, så har jag tur blir det "bara" 12 mil att åka :-) Så nu ska jag försöka stänga av hjärnan och koppla bort all oro ett tag, fortsätta mina övningar och försöka ta promenader. Kram på er! 

Min hjärna funkar inte längre... kunde väl aldrig tro att en ryggoperation skulle innebära så mycket oro, tankar, funderingar, bekymmer och stress! Trodde, dum som jag var, att jag skulle opereras, vara sjukskriven, börja jobba lite grann... osv... Men så enkelt är det ju inte, det är en ständig oro för hur ont jag har nu, hur ont jag kommer ha om en månad, kommer jag kunna jobba lite snart, behövs längre sjukskrivning, vad tycker doktorn, vad tycker försäkringskassan... Jag orkar inte tänka längre.

Sen en vecka tillbaka är jag bättre i ryggen, veckan innan det var jag sämre än nånsin och kunde knappt gå... Imorn ringer doktorn... Vad i h-----e ska jag säga? Har ju ingen aning om hur jag mår nästa vecka?! Detta är dessutom sista kontakten jag har med honom, sen läggs det sjukhuset ner... Panik!!!