Senaste inläggen

Av Sara Emma - Måndag 28 nov 09:45

Igår hade jag en så mysig dag! Jag och min dotter var på spa :) På Skövdes badhus har de en egen spa-avdelning, Aqua vitalis. Så mysigt. Eget omklädningsrum som bara är för spa-gäster, lugnt och skönt. Man måste va över 18 år därinne så det är inga barn som tjoar och gapar, skönt ibland ;) Där finns ett solrum, flera olika bastu, bubbelpool, varm hamam-sten, upplevelseduschar mm. Man strosar runt i badrock och bara myser. Åt god lunch där också. Jösses va avkopplad jag blev, somnade som en stock när jag kom hem på eftermiddan. Skönt!

ANNONS
Av Sara Emma - Tisdag 22 nov 13:03

Fy farao säger jag! Har legat i maginfluensa... det är nog det värsta jag vet. Hög feber och ont i kroppen också :( Jag blir så gnällig när jag är sjuk, tycker synd om mig själv ;) Idag är det bättre men trött och seg.

ANNONS
Av Sara Emma - Onsdag 16 nov 08:58

Har nu jobbat 25% i drygt en vecka. Det går bra :) Har nog inte förstått förut hur viktigt det är att ha ett jobb att gå till, att ha en uppgift, att vara behövd, att ha arbetskamrater... Har tyckt att det gått bra att vara hemma, dagarna har rullat på. Men jag får så mycket mer energi av att komma iväg varje dag, även om det bara är två timmar. Visst blir jag trött, jag har ont... Men det var ju inte mycket bättre när jag bara var hemma. Känns som livet blir mer "normalt". Efter nyår ska jag jobba 50% och jag hoppas så mycket att det ska funka! Min doktor sa sist att vi ska inte ha heltid som ett mål (puh... ) utan vi ska testa om jag fixar 50 eller 75%, känns jättebra! Önskar så att livet bara kan få flyta på ett tag... vill inte vara styrd av FK, vill jobba, vill kunna ta semester, vill bestämma över mitt liv!

Av Sara Emma - Måndag 7 nov 09:51

Då var det bestämt! Från idag börjar jag jobba 25% på riktigt :) Det var nästan tre år sen... Ska göra det året ut och sen försöka öka till 50%. Vore så skönt om det funkar!

Av Sara Emma - Tisdag 25 okt 08:44

Knappt två veckor kvar av arbetsträningen och en vecka kvar till nästa möte med FK. Hur fort går tiden egentligen? Tänkte summera de här tre månaderna lite.

Började i augusti att arbetsträna på mitt vanliga jobb, en förskola. Ska vara på avd med de "stora" barnen, 3-5 år. På mötet innan bestämdes att jag skulle börja med två timmar per dag, mån-fre. Sen skulle jag efter bara två veckor öka till tre timmar per dag. Ganska stora kliv när man varit hemma i drygt 2,5 år. Det gick ju inte förstås. Efter tre veckor var jag helt slut, fysiskt och psykiskt och allt kändes hopplöst. Dags för nytt möte. Var så otroligt nervös att de skulle säga att det här var din sista chans... Men som tur var verkade både FK, doktor och chef förstå att detta går för fort. Bestämdes att jag går tillbaka till två timmar och fortsätter så tills det känns att det funkar. Sen skulle jag öka om det kändes bra. Så nu har snart hela arbetstränings-perioden gått och jag gör fortfarande oftast bara två timmar. Stannar lite längre när det känns ok. Men det funkar! Känns ändå lite hoppfullt, jag klarar två timmar och är inte helt slut resten av dagen. Det är så roligt att vara på jobbet, betyder mycket mer än jag trodde. Härliga arbetskamrater :)

Nu hoppas jag att FK är nöjda med detta för tillfället och att jag kan få börja jobba 25% istället. Mitt mål är ju förstås att så småningom kunna jobba åtminstone 50% men det får nog ta sin tid. Hoppas, hoppas att jag får den tiden!

Av Sara Emma - Söndag 16 okt 18:31

Det finns människor som ger energi, som är glada, positiva, förstående, intresserade osv. Som man mår bra av att umgås med.
Det finns även människor som tar energi, som är negativa, sura, bittra, ironiska, självcentrerade osv. Som man inte mår så bra av att umgås med.
Läser ofta bl.a på fb att man ska rensa bort energitjuvarna och omge sig med människor som ger energi. Visst, men det är inte alltid så enkelt! Ytliga bekanta kan du ju helt enkelt sluta att träffa, men om det är en familjemedlem eller nära släkting? En arbetskamrat? En svärmor ;)
Jag har två såna i mitt liv. Båda står mig oerhört nära och är väldigt viktiga för mig. Skulle aldrig utesluta nån av dom ur mitt liv. Men ibland blir det för mycket. Båda mår dåligt till och från och använder liksom mig som en utväg, jag har ju funnits här hemma i snart tre år nu, hit kan man alltid komma. Det är jag som får hålla lågan vid liv, vara glad och positiv och peppa. Men om inte jag orkar, kommer de orka vara starka för mig? Mitt liv är inte heller en dans på rosor. Mycket ovisshet som tär. En ständig värk. Jag försöker hålla modet uppe och se det positiva, men ibland blir det tufft att göra det för två personer till...

Av Sara Emma - Måndag 10 okt 22:21

Idag känns det tungt och rätt hopplöst. Förra veckan gick rätt bra och helgen också, visst har jag ont varje dag men det har varit hanterbart. Idag kände jag direkt på morgonen att det var sämre och sen har det bara blivit värre. Ihållande värk, det bränner och molar och idag har det även varit som hugg då och då :(
Jag har rätt mycket omkring mig nu, och har egentligen haft länge, men nu är det lite mer. Min mamma mår inte riktigt bra psykiskt och min stora dotter är inne i en depp-period, har inget jobb och känner sig lite vilsen i livet. Min mormor har flyttat till ett hem och vi håller på att tömma och sälja hennes radhus. Plus att jag funderar mycket på min egen framtid, hur ska det gå med jobb och ekonomi, kommer jag bli bättre eller bara sämre? Har väntat sen i juni på kallelse till en psyk-sköterska jag ska få prata med, men det är så lång väntetid. Skulle gärna prata med psykologen jag fick träffa på MMR:en men det kostar drygt 1000:- per gång.
Jag är så rädd att jag inte ska orka... Känner ibland att det är rätt nära den dära väggen...

Av Sara Emma - Måndag 3 okt 13:18

Igår tänkte jag att skit samma om jag får ondare, nu tar jag en promenad! Har inte funkat så bra för jag får alltid ont efter. Men det är ju så härligt höstväder! Älskar fina höstdagar. Så jag gick ändå, en runda i skogen på ca 20 min. Så fridfullt och vackert. Måste göra det oftare. Även om det inte blir så raska eller långa promenader, det är ju ingen power walk precis ;) Men säkert nyttigt ändå!

Presentation


Här är min berättelse om hur jag började få lite, lite ont i ryggen... och hur det sen fortsatte!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ryggresan med Blogkeen
Följ ryggresan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se